Till Totte.

Hej Totte, det är mamma! Du har hunnit bli 2 år nu, stora killen! Du har gått ett tag på förskolan och stortrivs verkligen. Det passar dig väldigt bra och alla dina fröknar är fantastiska med dig. Du leker gärna ute nu när det är vår och sandlådan på förskolan och studsmattan här hemma är verkligen favoriter. Gräva och hoppa och du är nöjd länge!

Du är som dina syskon väldigt tidigt med pratet och just nu pratar du jättemycket och kan berätta precis vad du vill och vad du tycker. Du har också börjat sjunga nu, gärna när du ska gå och sova egentligen. Då kan man få höra en lång konsert, igår var det ”tingelingetåget” och ”kan du säga vem jag är” men även Laleh kan smyga med i konserterna. Sömnen går faktiskt riktigt bra nu, vi lägger dig i din säng med nappen och snutten och i vanliga fall din leopard Lol, men nu ska även Drakberget, Nallis, katten Kisse och Valle vara med så nu är det lite trångt i sängen nästan. Du äter välling och efter en stund pratande och sjungande därinne somnar du. Du sover inte riktigt hela nätter än utan vaknar ofta någonstans mitt i där och vill komma till vår säng. Där ligger du gärna på mitt huvud och sparkar pappa i ryggen, inte jättepoppis alltid men himla mysigt när du ligger stilla och andas bredvid.

Bilar är det bästa du vet! Det är det du leker allra mest med och har varit från start. Nu tycker du om att leka med smålego också uppe i storasyrrornas rum. Du är en aktiv kille och det är ofta full blaze som gäller, full fart överallt. På senaste tiden har du dock gärna tagit en bok och velat att vi ska sitta och läsa en stund.

Ofta vill du sitta i famnen och gosa, i alla fall en kort stund. Men hellre än gosa busar du och älskar när man kittlas och busar med dig. Jag älskar när du skrattar så du kiknar verkligen! Jag älskar också de stunder där jag får ha dig i famnen och lukta på ditt hår.

Du är en väldigt envis kille som gärna gör som du själv vill, oavsett vad din mamma eller pappa tycker om det. Du hänger gärna med dina systrar och vill leka det de gör, ibland förstår du inte riktigt att du är mindre än dem och inte klarar av allt de gör. Men för det mesta klarar du av att hänga med i mycket av det de gör för du är tuff och ganska orädd av dig.

Du är glad för det mesta och är inte så komplicerad, äter bra och tycker det mesta vi ska göra är kul. Du är inte alls bunden till mig eller pappa när vi är någonstans utan leker gärna i alla lekparker och med andra barn. I många avseenden är du en lillebror och får ofta som du vill i fajt med dina syskon för du skriker så högt annars. De älskar dig och är oftast jättefina med dig och du älskar dem också. Nu har du precis gått från att säga Mimmi och Tatta, till Penni och Jotta.

Du kom ut som en tornado och lite så har du sedan fortsatt. Full fart framåt i livet med ett leende känns som du just nu. Du vet precis hur du ska charma din mamma också för vill du ha min uppmärksamhet lägger du huvudet på sned och säger ”heeeej”sådär gulligt eller lägger bägge händerna på mina kinder och för huvudet bort från dem jag pratar med till ditt och säger: hej mamma, hej. Totte pata mamma nu. Och så ler du så jag smälter helt från insidan ut.

Nu skulle jag gärna stanna tiden en stund för den åldern du är i nu är fantastisk tycker jag! Jag älskar varje minut med dig min älskade lilla virvelvind!
























/Mamma

Till Lotta.

Hej Lotta, det är mamma! Nu är du 5 år gammal, en hel hand och i äldsta gruppen på förskolan; Bamsegruppen! Som du längtat! Nu får du labba med Caroline, hålla på med Snick och Snack och träffa Raffe Räv!

Du är väldigt go och glad nu i den här perioden. Kompisar börjar bli väldigt viktigt för dig och du vill gärna vara ute och leka till sent på kvällarna. Vi får nästan dra hem dig varje kväll. Du kan leka med vem som helst och verkar vara väldigt omtyckt av alla dina vänner. Nu ser du fram emot att ha en tjejkväll hemma med några av dina kompisar, något vi har lovat dig att få ha så snart din kompis Wilma kan vara med.

Du har precis börjat med cheerleading, något du tycker är superkul verkligen och redan första gången fick du testa att bygga och du frågade så fort vi gick därifrån när det var söndag nästa gång. På lördag ska du prova på hockeyskola första gången, du fick en inbjudan i brevlådan och var helt tokigt uppspelt och sa att du bara MÅSTE vara med i det där hockeylaget! Så nu får du testa och se om det är något för dig.

Du är fortfarande väldigt sugen på närhet, vill inte vara själv någonstans helst och vill absolut att man ligger bredvid dig tills du somnat. Du pratar gärna en lång stund innan du somnar men sen vill du att allt ska göras på samma sätt, samma låtar ska jag sjunga medan jag kliar och samma ramsa måste vi säga innan vi somnar. Sen vill du somna med min hand i dina två på ditt bröst. Det är fortfarande bland det absolut mysigaste jag vet!

Du är otroligt envis och bestämd vad det gäller hur du ser ut och vad du ska ha på dig. Jag låter dig alltid välja själv för att det helt enkelt sparar så otroligt mycket tid på morgonen. Nu är du inne i en period där du vill ha tights, tröja, fläta och hårband. Varje dag. När pappa var själv en morgon här bråkade ni hur länge som helst för att du inte kunde hitta dina svarta tights. Alla de andra var då otänkbara att ha på sig just denna morgon. Morgonen efter var pappa förberedd och hade letat på de svarta tightsen och kände sig ett steg före... tills du såklart just den morgonen inte alls skulle ha tights utan jeans. Så han fick börja om.

Du berättar gärna mycket om massor och kan prata hur länge som helst! Du är så rolig att lyssna tycker både pappa och jag. Du är väldigt dramatisk också i alla dina reaktioner, allt är 100% hela tiden. Ibland tror föräldrarna på kvarteret att du tappat en kroppsdel minst då du egentligen kanske stötte till handen litegrann. Samma gäller när du blir glad också, du är lite som din mor; utan mellanläge helt.

Emil är inte kvar så mycket längre faktiskt, ibland säger du något om honom men väldigt sällan. Och nu när du pratar om honom säger du "Emil, min låtsaskompis..."

Du är vår kära solstråle älskade Lotta, som får mig att skratta sådär innerligt varje dag åt allt tok du gör. Hoppas du alltid kommer att vara så!

Massa pussar
/Mamma





















/iPhonemelie

Till Penni.

Hej Penni, det är mamma! Nu är du sju år gammal och går i ettan! Förstaklassare alltså! Du läser som rinnande vatten och lär dig nya saker varje dag. Du gillar skolan i sig och tycker om att ha lektioner, precis som din mamma. Du har nu fått börja fritids och där gillar du att pärla och rita.

När du är hemma tycker du om att rita och har nu börjat sitta mycket i ditt rum. Där sätter du på en ljudsaga på cd-spelaren och så ritar du, pysslar eller leker med smålego. Annars är du gärna ute och cyklar och leker med kompisarna på området.

Du har tappat massor av tänder nu, bland annat bägge framtänderna så nu har du jordens sötaste glugg och kan inte säga S, du som precis hade lärt dig!

Du är fortfarande gosig och kommer gärna och sätter dig i famnen en stund då och då, jämt vill du att man ska klia på ryggen. Den är nog det bästa du vet förutom godis och glass! När du ska sova nu vill du gärna att jag sjunger 6 låtar som du valt ut och det ska vara i precis samma ordning varje gång. Medan jag sjunger måste jag klia och sen när jag är klar vill du somna själv och lyssna på saga. Jag älskar att få ligga och lyssna på dig när du läser innan vi sjunger, men oftast vill du att jag ska läsa och inte du. Kvällsstunden vi har tillsammans är min favoritstund på dagen med dig för då pratar vi om allt mellan himmel och jord och då kan vi verkligen få tid att mysa och gosa hur mycket vi vill. Det är en väldigt härlig stund med dig.

Du är fortfarande en väldigt snäll tjej och i skolan är du blyg, det har varit lite tufft ett tag i skolan med kompisar men det börjar ordna upp sig nu hoppas vi. Du har precis börjat med cheerleading och snart drar skidsäsongen igång, det tycker du är jättekul och du lärde dig åka skidor förra året verkligen supersnabbt!

Du gillar inte att bli kittlad, men älskar att busa och jag älskar när du skrattar så du får hicka! Jag önskar du fortfarande vill komma och sätta dig i knät och gosa med din mamma länge länge till älskade goa fina dotter min! Fortfarande är du min älskade lilla gocka, fast du börjar bli stor!

/Mamma



















- iPhonemelie

Till Totte.

Hej Totte, det är mamma. I dagarna fyller du ett år! Det känns helt galet vad snabbt det gått det här året! Du kom ju nyss, fast ändå inte. Det senaste halvåret har du flugit fram i utveckling och du är snabb och tidig med det mesta du lär dig. Du har fortfarande bråttom helt enkelt!

Du tog första stegen vid 8 månader och springer redan för fullt omkring nu. Klättrar på allt gör du och totalt orädd är du, till mammas och pappas stora förtret ibland. I alla fall om man tänker på alla bulor!

Du älskar dina systrar och skrattar ihjäl dig åt Lotta än. När hon vill busa med dig släpper du allt och blir överlycklig! Du tycker mycket om bilar, det var det första ljud du sa "brum brum", nästan alltid ser man dig med en liten bil i handen. Du kan också säga mamma och pappa.

Sömnen fungerar inge vidare fortfarande, du vaknar ofta och har svårt att komma till ro. Ofta vill du ligga mellan mamma och pappa, det tycker mamma är jättemysigt så det får du gärna!

Du är en glad och pigg ettåring med väldigt mycket energi. Du kom som sista pusselbiten som gjorde familjen alldeles hel. Jag älskar dig enormt mycket och varje dag känner jag mig glad över att just du kom till oss.

/Mamma














- iPhonemelie

Ibland är lycka något så enkelt...

... som att kunna stå upp tillräckligt länge för att kunna laga mat. Utan ont!



- iPhonemelie

Till Lotta.

Hej Lotta, det är mamma igen. Du har nu hunnit bli strax över 4 år (snart 4 1/2 år vilket är ganska viktigt att påpeka). Tänk vad snabbt det går med tiden. Nyss tyckte jag du var liten och sjöng "jodi jodi" för alla dockorna och nu är du stora tjejen som precis lärt sig läsa. Det är ganska otroligt egentligen för det är din storasyster som lärt dig hur bokstäverna låter och hur man ska göra för att ljuda ihop dem. Hon har skrivit ord på en rittavla och sen har ni övat er fram. Jag har varit stolt som en tupp över er bägge två vid dessa tillfällen!

Jag känner mig ofta så stolt över dig Lotta. Du är duktigt med så mycket, inte bara med läsningen och att räkna plus (det tycker du är väldigt roligt nu), utan med massor mer. Du är väldigt snäll och vet precis hur man ska vara för att vara en bra kompis. Ibland glömmer du bort dig lite (särskilt med syrran) men jag tror att det är ganska vanligt. Du är väldigt spexig och rolig och jag skrattar varje dag åt något du gör.

Just nu är det väldigt roligt att sjunga i mikrofon och du vill bli en av tjejerna i Dolly style när du blir stor, för de har så coola skor som lyser i mörkret. Du fick en mikrofon i julklapp nu så nu får jag ha mina deodoranter ifred här, de har annars fått agera mikrofon när du gör dina uppträdanden här hemma. Roligast tycker du att det är att sjunga på engelska.

Häromdagen bytte du namn till Stjärngoss och har nu velat att vi ska kalla dig det, men idag ändrade du dig till Lotta Glitterfin Stjärngoss. Så nu är det det du vill att vi säger.

Vad gäller lekar så tycker du mycket om att rita, leka rolllekar med Penni och leka med smålego. Du är så rolig för du älskar verkligen både dina legofriends-tjejer och din lego-spiderman så i dina lekar får alla vara med. Alla leker tillsammans och det går jättebra. Jag älskar det hos dig, att du är precis som du är och gillar det du gillar oavsett vad alla andra gör. Det kanske är det jag är mest stolt över dig för. Jag tycker det är häftigt att du är så trygg och stark i dig själv att du vågar vilja ha tights och spidermantröjan på dagisgympan fast alla andra tjejer har balettklänning (i din ryggsäck låg båda alternativen så du skulle få känna vad du var sugen på att ha). Det bekommer dig inte och du funderar inte ens på att vara som alla andra. Må den delen av dig aldrig försvinna älskade barn för jag kan inte tänka mig något bättre i personlighet än just den tryggheten i sig själv!

Du är lite rädd av dig ibland. Du vill inte gärna vara själv och absolut inte ensam på en våning här hemma. Då känner du dig inte trygg alls. Vi försöker jobba lite med det här för att öka trygghetskänslan i dig även vad gäller dessa bitar.

Fortfarande är du gosig och vill gärna sitta i knä, kramas och ligga nära och gosa. Det älskar jag! Må det aldrig försvinna det heller! Nu vill du gifta dig med din kompis Emil som ingen träffat utom du, men du frågar mycket nu om hur det funkar det här med kärlek och giftemål. Kanske för att mamma och pappa snart ska gifta sig.

Finaste vackraste Lotta. Tänk vad jag är glad i dig! Jag älskar dig till månen och tillbaka tje minjadej gångej!

/mamma



























- iPhonemelie

So we meet again... Mr Sömnbrist!

Jag har tre barn. Av de tre barnen har noll av dem varit okomplicerade vad gäller sömnen. Jag hör talas om föräldrar vars barn somnar när de lägger ner dem, sov hela nätter även som bebisar, får väckas på helgerna efter sovmornar men ändå somnar i tid på kvällarna och till och med dem som helt enkelt gillar att gå och lägga sig. Det tycker jag är kul. För dem. Jättekul. Jo men verkligen. Jag är mycket glad för deras skull. Jag är inte bitter där jag sitter med svarta ringar runt ögonen och drömmer om att få sova en hel natt som att det kan liknas med en kanna guld i slutet av regnbågen ungefär. Som sagt, inte bitter. Alls.

För övrigt funkar hjärnan alldeles utmärkt trots sömnbrist! Hittade denna här en dag och smörkniven i kylskåpet. En annan dag kunde jag inte hitta min telefon och letade länge. Tills jag blev hungrig och då hittade den också i kylskåpet.






- iPhonemelie

Till Penni.

Hej Penni, det är mamma!

Nu är du hela 6 år gammal och har börjat förskoleklass! Hjälp vad stort alltså! Varje morgon skjutsar jag iväg dig till skolan och står och tittar på dig där du väntar så lydigt utanför dörren och när klockan sen ringer som ett skott snabbar dig in för att inte komma sent. Ofta när jag står där och tittar på dig kan jag se framför mig bebispenni med den där gulliga söt-minen du alltid brukade göra, 2-åriga Penni med gulliga pagehåret och 4-åriga buspenni som gjorde rumpdansen med sin syster. Då kan jag nästan inte hålla tårarna tillbaka över hur stor du blivit där du står i din skoljacka och ryggsäck. Fina Penni.

Du är väldigt intresserad av att läsa nu och har börjat läsa även små bokstäver. Du läser på allt du kan komma åt och förstår oftast det du läser också, jätteduktig är du verkligen! Du kan ljuda fram ord och skriva själv och ofta får vi små inbjudningar eller brev där du skrivit olika saker.

Hemma ritar du också gärna och jobbar i din läxbok som du säger. Annars är det mycket mamma, pappa, barn-lekar med kompisar som är populärt och även att leka häst har smugit sig in nu kan jag se. Om du leker ensam leker du helst med barbie eller med lego.

Du har precis haft din första kompisövernattning och Tyra sov kvar här. Ni lekte, åt godis, gjorde en teater och kollade på film. Sen somnade ni fnittriga sent precis som det ska vara och Tyra somnade halvt under sängen och halvt på madrassen. Kompisar är nu högt upp på listan av vad som är viktigt och du skulle nog helst tillbringa all din tid lekandes med kompisar om du kunde.

I somras lärde du dig att cykla utan stödhjul och nu cyklar du som ingenting! Det gillar du att göra och du var väldigt stolt när du klarade det som du tyckte var lite läskigt först. Igår blev du väldigt arg och ledsen för att du inte kan hoppa hopprep så det blir nästa grej att träna på. Hela sommaren har du tränat fotboll och det har du tyckt varit jätteroligt.

Du är fortfarande en väldigt snäll tjej med stort hjärta! Du är hjälpsam och vill för det mesta gärna göra saker som gör oss glada. Din lillebror älskar du och du är alltid så försiktig och fin med honom! Du är mån om att göra rätt så i skolan tror jag att du kommer att bli precis så som jag var och alltid göra som fröken säger. Du har ganska dåligt tålamod med saker du inte kan direkt, vill gärna inte träna och öva, undantaget är läsningen vilket du gärna tränar på hela tiden.

Jag är väldigt stolt över dig Penni och tycker du är en fantastiskt snäll, omtänksam och mysig tjej.

Jag älskar dig så jag svettas!
/Mamma

































/iPhonemelie

CRPS

Så har jag nu, efter 8 år av smärta, äntligen fått en diagnos. Jag vet nu varför jag har så ont och inte kan stå och gå på mina fötter. Jag har en nervsjukdom som heter CRPS (complex regional pain syndrome), som för att förklara det enkelt innebär att mina nerver har blivit "felkopplade" kan man säga och skickar felaktiga smärtsignaler till hjärnan hela tiden. Nerverna tror att all form av beröring och belastning är smärta och det orsakar denna brännande nervvärk som jag levt med så  länge. Jag har aldrig riktigt kunnat förklara känslan eller intensiteten av smärtan som ibland gör mig illamående och kallsvettig (exempelvis efter jag gått och handlat i en liten affär eller stått i en kö)men jag hittade detta på en amerikansk sida som kanske kan förklara en del av hur ont jag faktiskt har och att en liten promenad på 5 minuter för andra inte är något problem men för mig är omöjligt. Det handlar inte om att jag inte vill följa med er, hälsa på er eller göra saker med er. Det handlar enbart om att jag inte kan!



"CRPS, COMPLEX REGIONAL PAIN SYNDROME, formerly known as RSD or Reflex Sympathetic Dystrophy, is ranked as the most painful form of chronic pain that exists today by the McGill Pain Index.

CRPS pain is characterized as constant, extremely intense, and out of proportion to the original injury. CRPS pain is typically accompanied by swelling, skin changes, spasms, extreme sensitivity, and can often be debilitating. It usually affects one or more of the four limbs but can occur in any part of the body and CRPS spreads in over 70% of its victims to additional areas"







För den som vill läsa mer om det tyckte jag att denna sida var väldigt bra:

http://www.rsdhope.org/



Utöver det har jag också Mortons Neurom på två ställen på ena foten och förmodligen på den andra också. I vanliga fall kan man operera Mortons men inte i mitt fall just nu i alla fall eftersom mina nerver är i full kaos och jag är i det värsta skovet på flera år. Fokus nu blir remiss till smärtenheten i Västerås för att se vad vi kan göra för att lindra smärtan och lugna nerverna för att sedan kunna fundera över en operation.



Hur känns det då? Det känns... skönt... och hemskt på samma gång. Prognosen för att bli av med CRPS är bäst när man får diagnosen så snabbt som möjligt, i mitt fall tog det 8 år och jag såg på min läkare att det är att hoppas för mycket att någonsin bli bra. Däremot öppnar sig en ny värld av eventuell hjälp i form av lindring av smärta, vilket kanske kan göra mitt liv bättre än vad det är idag. Hur det än är och hur mycket jag än vaknat i natt och funderat över det här med att jag förmodligen har en kronisk sjukdom som inte blir bättre och som i 70% av fallen sprider sig till andra kroppsdelar så vet jag i alla fall vad det är som helt tar över mitt liv och gör mig fånge i min egen kropp. Det är inte jag som är knäpp och det gör faktiskt så ont som jag känt det. Jag är inte sämre idag än igår, jag bara vet vad det är som är fel och ovissheten har nästan varit det jobbigaste måste jag säga. Med diagnos kommer rätt till hjälp även om jag säkert måste bråka mig fram till den också. Jag känner mig inte mer ledsen idag än igår, kanske lite mer rädd och om jag tillåter mig så naturligtvis känns det orättvist och hopplöst frustrerande hemskt, men det har det gjort i 8 år och diagnosen förändrar inte just den biten. Jag tror nog faktiskt att jag mest ser den som en möjlig väg till hjälp. Jag håller tummarna i alla fall för att det blir så.



/e