måndag 28 november 2011

Tv kritikern Penni Pop.

Penni tittar på tv ibland. Hon vet om det där med ingen tv innan tre, men hon säger att man ska ta det där med lite ro. Det är som med socker, säger hon. Lite lagom då och då kan inte skada.

Ikväll var jag med och försökte styra vad vi skulle titta på. Det var väl ska vi säga mindre lätt att komma överrens...

Jag försökte först med barnprogrammet svampbob fyrkant...



Pennis respons blev: I don't get it? Är han en tvättsvamp fast han har ben, armar och kläder? Och vad är hans kompis för något? Bor de under vatten och kan prata med varandra? Tycker det verkar ganska orealistiskt faktiskt.

Vi bytte istället till philofix...
 
 Penni var väl inte så imponerad. "Mhm, en skål av rivna tidningar säger du. Gud så användbart. Nemen verkligen. Jag menar det."

Provade då med något jag trodde kunde vara något, nämligen Simpsons...



Men penni bara suckade och gapade av förvåning att jag ens kunde förslå något sådant. Hon sa att Simpsons förlorat sin glans och visst att det var roligt förut men att det nu känns lite gjort liksom. Hon tyckte jag var lite pinsam rent av.

Skamsen bytte jag genast kanal till ett barnprogram för döva där de pratar teckenspråk...



Där försvann tålamodet helt. Penni har inget emot varken döva eller teckenspråk men vuxna människor som klär ut sig till djur i fula halvkostymer och sjunger och gestikulerar så att krokodilmössan slår i händerna, där går gränsen, sa hon!

Jag gav mig inte utan tänkte att jäklar du, nu ska du få se på tv-program. Jag slog på Bolibompa, men det var mellan program så programledaren höll låda...



Penni skämdes och vägrade titta! Hon hade inte ens en kommentar!

Till slut gav jag upp... Det slutade såhär...





Vad var då receptet på en lycka tv-stund?

T E L E T U B B I E S!

Alltid teletubbies. Penni hälsar också att det inte alls är för småttisar och på frågan om det inte är lite konstigt svarar hon att konstig kan jag vara själv.

Så teletubbies alltså. Always and forever!

/e

söndag 27 november 2011

The biggest light of my life...

Idag tänder vi ljus och visar upp våra perfekt pyntade stakar. Även så i vårt lilla hus. Jag sitter dock här med min fina adventsljusstake och längtar efter mammas och min barndoms vanliga röda med mossa, lingon och konstiga fula tomtar i. På något sätt sitter julkänslan inte i det fint stylade pyntet som passar in, jag inser det i år. Det sitter i det där som betyder något. En julgran med fula handgjorda smällkarameller och underliga makaronänglar berättar om julen långt mer än en med perfekta färgkordinerade kulor i exakt höjd. För vad är julen om inte familjen? Och vad är familjen om inte dess sammanvävda historia? Och vad berättar historia som gamla, av barns händer-gjorda pynt?

Jag insåg precis detta. Julen är inte stylad för mig. Den ska vara varm, inbjudande och tillåtande. Precis som en toarullstomte klädd i rött fleecetyg. Eller en flätat korg med ett bokmärke av en ängel på. Eller en gran i gips med orunda målade kulor i alla regnbågens färger. Där ryms alla jular jag kan minnas. Där sätter jag alla jular som komma skall. I min gran skall hänga allt av betydelse. Allt som berättar om det jag älskar.

Idag har vi tänt det första ljuset.



Det största är dock hon. Hon som ska fylla min gran för alltid med det vackraste pynt ni kan tänka er.

/iPhonemelie

lördag 26 november 2011

Ett långsamt farväl...

Det gör ont med avsked tycker jag. Jag har svårt att ta farväl när jag en gång älskat. Jag hänger kvar tills det inte finns något kvar som håller ihop det hela alls. Då håller jag kvar en stund till och sen kan jag eventuellt kanske börja snudda vid tanken på att släppa taget. Jag har alltid varit så. När jag väl älskar så älskar jag med hela mig.

Nu har jag dock varit tvungen att se över en relation i mitt liv som inte gav mig något egentligen längre. Som inte heller gjort det på kanske tre år eller så. Varför jag inte sett över det hela och tagit mig ur relationen tidigare? För att jag inte kunnat. För att jag älskat. Och saknat. Och hoppats.

Vi hade det så bra ändå så länge. Har gjort så mycket kul tillsammans. Sett så mycket, känt så mycket. Vi har gråtit och skrattat ihop och alltid har jag blivit uppmuntrad när jag känt mig nere. I alla fall förr. Innan det gick fel så att säga.

Men nu är det gjort. Jag har sagt farväl. Jag har pussats hej då och det känns okej. Ett sista farväl och tack vill jag bara säga innan jag är helt färdig...


Tack mina älskade vänner! We had a good run!

/iPhonemelie

torsdag 24 november 2011

Kämpat hårt...

Vi på Kungens Lilla Piga är glada och stolta att kunna presentera en exklusiv intervju gjord med Emelie Widman, vinnare av det årliga stora förvirring/glömskepriset!

Redaktionen - Ja, det är lite av en ära för mig att sitta här jämte dig måste jag säga. Det här priset är ju stort alltså, det är det.

Emelie -  Ja absolut är det det.

Red. - Så hur känns det?

Emelie - Det känns jättekul! Jag känner mig stolt över mig själv och mina prestationer och jag har verkligen kämpat hårt för det här, det vill jag att alla ska veta. Det är inget som bara tilldelats mig via en räkmacka utan jag har fått slita hårt för att komma dit jag är idag. Men det gör det ju extra kul när man lyckas känner jag.

Red. - Ja, det var en tajt kamp där på slutet och vi var väl alla väldigt nervösa över hur det skulle gå. Men sen kom du ikapp där med missen av proven som skulle kopieras upp och förberedas och utvecklingssamtalet du missade tiden på, och var rakt på spår igen så att säga.

Emelie - Haha, ja precis. Det  var svettigt ett tag när det nästan kändes som att jag hade koll på läget men så rasade det ju inte lite missar där på slutet. Så det var ju skönt.

Red. - Ja och missen idag då med de tre saker du lovat att göra och sen glömde alla tre! Det var ju som pricken över i för alla oss som satt på nålar. Då började vi snacka utklassning helt enkelt. När du sen gick och frågade en lärare om en lektion som inte börjat än var vi många som drog lättnadens suck så att säga. Där någonstans kände vi att vi hade segern som i en liten ask!

Emelie - Härligt att ni varit med och hejat på mig. Det betyder massor, utan er hade jag aldrig kunnat gjort det!

Red. - Ja och målgången var spektakulär vill jag lova. Att bara prata engelska med dina 6:or på deras UVP så att du som svar fick 10 stycken frågetecken som bara tittade på dig... briljant! Där var det många som till och med  gav dig stående ovationer!

Emelie - Oj då, det var smickrande! Ja, tack så mycket verkligen.

Red. - Nej Emelie, tack du för att du fortsätter att leverera, dag efter dag, år efter år. Det finns ingen som förtjänar detta pris bättre än du! Så grattis och vi hoppas på att få se dig i OS!

Emelie - Ja nu ska vi kanske inte gå händelserna i förväg här men det vore roligt så klart. Det är ju målsättningen men just nu är jag bara glad att jag kommit såhär långt. Glad och tacksam.

Red. - Och vi är tacksamma för den här intervjun. Jag vet att du har någonstans du behöver vara nu så jag ska inte uppehålla dig längre. Men återigen, grattis till dig och tack.

Emelie - Ja tack själv. Jag ska kila iväg här nu... om jag bara kunde komma ihåg vart... ?

/e

onsdag 23 november 2011

Min tvångstanke...

Om någon gör såhär på mig...


... så måste jag genast, och lite längre stund än den varit uppe göra såhär...


Trycka ner den alltså. Så att den inte fastnar.

Om någon annan trycker upp sin näsa kan jag ibland vara tvungen att trycka ner min bara för att vara på den säkra sidan. Ibland måste jag trycka ner den bara av att jag pratar om det. Som nu till exempel. Måste även trycka ner den varje gång jag tittar på bilden där den är uppe.

Någon som känner igen sig? Eller har ni andra tvångstankar?
Berätta, det var så längesen jag hörde av er...

/iPhonemelie

tisdag 22 november 2011

Varning för ras!

Jag är inte alls på gott humör idag. Är ett åskmoln redo att totalexplodera när som helst. Jag har ingen ork för något annat humör heller. Orkar liksom inte ens försöka vända det.

Har minskat ner att göra-listan men den är fortfarande svettigt, svårt att andas-lång. Jag kom på mig själv hos tandläkaren igår vara avundsjuk på henne för att hon verkade så ostressad och lugn i själen. Själv hann jag inte ens stå kvar tills hon hade pratat färdigt. Jag känner mig så stressad över allt jag ska göra att jag är rädd att någon ska vilja mig något för jag hinner helt enkelt inte stanna upp. Måste utnyttja varje minut maximalt på jobbet. Och jag vet att det är det absolut mest effektiva sättet att bränna ut sig helt. Ändå pressar jag på.

Räknade ut idag att jag jobbar 45 timmar per vecka och pluggar 20 på schemat. Det blir 65 timmars veckor. Tiden till det måste tas från annat så vad blir lidande... jag och mina relationer. Min tid med min dotter. Min egen tid.

Just idag är det inte plugget som tynger mig för jag är fortfarande så glad att jag är kvar, idag är det jobbet. Och det älskar jag verkligen för det mesta men just nu är det lite väl mycket helt enkelt.

Därav det dåliga humöret. Stress. Det var ett tag sen nu gamle vän. Jag kan inte säga att jag saknat varken dig eller magknipen du tar med dig. Hur gjorde man nu igen... stopp, stanna, andas? Måste koppla igång Paolo igen här.

Okej, nu har jag spytt klart över min situation för idag. Känns lite bättre faktiskt. Nu ska jag jobba. Sen plugga. Sen andas.

/iPhonemelie

måndag 21 november 2011

Måndag. På riktigt.

Jag har tidig dag på jobbet idag. Det betyder att jag får åka hem tidigt och umgås med min dotter resten av dagen. I lugn och ro kan vi leka och sen när hon somnat ska jag krypa upp i soffan och bara slappna av. Så ser dagen ut i min fantasi.

I verkligheten ser det dock ut så denna dag att jag kom för sent imorse, glömt bort diverse saker jag borde kommit ihåg, min att göra-lista gällande jobbet är 36 punkter lång, pluggandet flåsar mig i nacken, mitt hus är katastrof, trädgården pinsam och just nu sitter jag och väntar på att få komma in till tandläkaren.

Jag hoppar in i fantasimåndagen istället. Tack.


/iPhonemelie

lördag 19 november 2011

Örebro!!

Love, love, love it!








/iPhonemelie

Världen är upp och ner...

Min dotter, just nu...


En fallen hjälte med sina bästa leksaker och mysigaste snuttar på magen.

Min dotter... fortfarande ligger det oerhört mycket känslor i de två orden. Min fina dotter. Min fina Penni. Hade jag vetat att jag väntat på henne hade jag skaffat henne för längesen! Nu vet jag inte vad som skrämde mig. 1001 saker kunde jag komma på som skrämde mig förr. Nu skrämmer mig bara en sak egentligen. Att inte få ha henne.

/iPhonemelie

Kärlek...




Är det inte ett härligt kort det här? Jag blir glad i hela kroppen!

Ser någon vilka det är?

/iPhonemelie

fredag 18 november 2011

Efter 30 år...




... smörjer min far fortfarande min mors fötter minst en gång i veckan.

Det är kärlek. Det är fint.

/iPhonemelie

In your face Gävle!! In your face!

Jag vill härmed meddela att jag, David, tog mig an dem, Goliat, och svingade min slangbella med ord. Sakliga, inte alls otrevliga ord skickade jag iväg och ifrågasatte hela deras tyranni. Den lilla människan mot den stora. Den ensamme riddaren slogs mot armén. Myran mot elefanten.

Myran vann! Det är helt otroligt men jag vann mig en plats tillbaka in på kursen och nu får jag läsa färdigt mina poäng precis som det var tänkt. Är jag glad? Jag skule vilja säga att ingen någonsin varit gladare över något Gävle-relaterat än jag över detta!

Sen kan jag vänligt (läs med största värme och kärlek) säga att jag gärna läser något på Högskolan i Gävle. Gör det ni också är ni snälla. Finns visst känsla av att vilja lösa något till slut och det känns bra kan jag tycka när man är vuxen som jobbar heltid och läser på distans.

Så lärdomen i detta gott folk: Ge er tamejtusan ALDRIG utan en fight! Hör ni mig nu? ALDRIG! Även när man tror att det är kört ska man prova. Se vad det kan leda till...

I'm back in the game!

Nu känns det dessutom lite mindre jobbigt att sätta sig med böckerna och plugga för en liten stund framöver.

Myran's back in the game folks! Back!

/e

torsdag 17 november 2011

Frukosten får...

... bara en toaster. Trots det goda brödet. Vissa dagar växer det bara i munnen. Idag var en sådan.




Så idag unnade jag mig kantfritt!

Det hjälpte lite.

Annars då? Vid gott mod!

Idag tar jag mig an del två. Är laddad!

It's on!

/e

onsdag 16 november 2011

Reason to reconsider...

Har haft en skitdag verkligen. Inte helt men humöret från minut ett har varit ruskigt.

Men det vände precis. Jag fick ett svar på min studentmejl. Jag ska inte dra hela svaret men två meningar gjorde mig överlycklig. Del ett av mission "ensam liten tjej tar sig an ett helt universitet" gav positivt utfall. Bara del två kvar.

Dessa två meningar... lycka!

Your letter was compelling. There is reason to reconsider the previous decision.
 
Hell yeeaa!!
/e

tisdag 15 november 2011

No rules!




Jag har ätit klart.
Jag ska inte äta mer.
Jag har inte plockat undan efter mig.
Jag tänker inte göra det heller än på länge.
Jag tänker bara sitta här och smälta maten.
Utan att städa bort något alls.

För att förtydliga, jag sitter alltså helt lugn bland smutsig redan färdiganvänd disk.

Jag lider inte av det alls.
Gör du?

/iPhonemelie

När katten är borta...




... äter råttan pasta med baconsås framför tv:n! Det vankas lite jobb, en kopp te och lite desperate! Jag mår bra! Jorå såatte...

/iPhonemelie

måndag 14 november 2011

Sur och arg och tvär.

Jag har precis skickat ett mejl till min lärare och kursansvarige på Högskolan i Gävle. Har inte skrivit om detta för att det har gjort mig både arg och ledsen att prata om. När jag skulle varit med på ett seminarium fick jag magsjuka och sprang ut ur lektionssalen för att spy. Eftersom det är lite svårt att koncentrera sig samtidigt som man har magsjuka kunde jag inte riktigt delta vilket gör att jag blir underkänd på hela den kursen för 2 av 3 träffar är obligatoriska. Hur som helst har det där känts väldigt jobbigt och efter velande fram och tillbaka beslöt jag mig för att kämpa och bråka lite om det.

Så det har jag gjort nu. Eller ja, nu har jag skickat ett mejl där jag ifrågasatte deras beslut och bad dem snällt att omvärdera det samt varför. Nästa steg är att skriva till ämnesansvarige och ifrågasätta om distansutbildningar kan vara såhär hårda på sina regler och varför de i så fall inte gav mig besked direkt utan lät mig vänta 19 dagar på beskedet. 19!

Blir sur och arg och tvär nu när jag pratar om det. Och ledsen. Men bättre sur och arg och tvär för då känner jag för att bråka om det. Lättare också att ta en förlust om man vet att man gjort sitt yttersta för att undvika den. Sen kan jag vänligt (läs jäkligt ovänligt, otrevligt, högt och hårt) säga att jag inte mer tänker läsa något på Högskolan i Gävle. Gör inte det ni heller är ni snälla. Finns ingen känsla av att vilja lösa något och det känns onödigt hårt kan jag tycka när man är vuxen som jobbar heltid och läser på distans. Eller har jag fel?

Hur som helst är de idioter hela bunten och jag är blott en stackars ensam liten tjej som har lidit nog av den där magsjukan kan tyckas. Så det är mig ni ska heja på i det här. Ok?

Annars då... nja inte mycket. Måste jobba. Orkar inte. Trött. Vill vila lite. Men det vill inte Penni tydligen... Bara jag. Så här sitter jag nu och försöker. Hon ligger där och är lite sur och arg och tvär. Så kan det vara. Hon är leendet personifierat så länge hon slipper sova. Jag är just idag tvärt om. Typiskt.

Ikväll är det i alla fall pyssel. Ska bli skönt. Lämnar de där jäpparna i bakhuvudet igen nu tills vi ser vad de skriver, ok? Ok.

/e

söndag 13 november 2011

Till far...

Idag hyllar jag min far som så många andra med mig. Min far har många goda kvalitéer och egenskaper men en över alla de andra och det är hans snälla hjärta. Han är genomsnäll och vill väl alltid, fast aldrig med flit om man kan säga så. Han försöker aldrig vara snäll, han bara är det i grunden. Behöver något göras så erbjuder han sig att hjälpa innan man hunnit säga färdigt meningen. Han ger allt han har av sig själv för att hjälpa på olika sätt. Men aldrig väntar han sig något tillbaka.

Många människor är snälla och tänker snällt men jag har inte ännu mött någon som tänker så osjälviskt snällt som min far. När jag var gravid, tjock som en val och hade sån foglossning att jag inte kunde gå skulle jag till Stockholm på en av mina käraste vänners möhippa. Det var inte det lättaste eftersom promenaden från tåg-tunnelbana-runt omkring på allt gjorde att det kändes omöjligt. Pappas svar är att han skjutsar mig till Stockholm och väntar kvar till jag är färdig och sen skjutsar mig hem igen. Detta är för honom en självklarhet medan det för mig är så osjälviskt snällt att jag inte vet många som skulle erbjuda sig att göra det. De flesta tänker mer på det jobbiga det för med sig för dem. Inte min far. Aldrig.

Min far är så duktig på sitt jobb. Han kan ta de elever han har som ingen annan kan. Han ser vad som är viktigt och utgår från varje elev. Han gör sitt yttersta och lite därtill för att hjälpa dem nå målen och få betyg. Förra året åkte han hem till en elev 2 timmar varje eftermiddag och på helgen för att hjälpa honom in på gymnasiet. Det förvånar mig inte ens för så är han min far. Totalt osjälvisk och genuint snäll.

Så honom hyllar jag idag. För han är fantastisk!

/iPhonemelie

Det är morgon i det lilla huset. Jag kommer aldrig kunna hitta orden för att beskriva just den här morgonen. Egentligen är det ingen annorlunda morgon mot tidigare söndagsmornar, vi vaknar, myser med välling, leker och äter frukost. Precis som vi brukar jag och min lilla. Men idag är något annorlunda, jag känner det i hela kroppen. Det känns precis på samma sätt som på julaftonsmorgonen då inget kan förstöra den mysiga känslan. Det känns som att vi bägge två går omkring med den här lyckliga, härliga, mysiga känslan i kroppen och bara trivs.

Jag tror att det hela började med en utvilad natt följt av att Penni låg i mitt knä stilla och gosade i 30 minuter! 30! Sen vände hon sig om och skulle klättra ner men innan hon gjorde det log hon med hela ansiktet och gav mig en kram! En riktig "lägga huvudet stilla på min axel en liten stund"-kram! Sen har hon grejat och lekt och skrattat och busat och jag har gjort det samma.

Nu börjar hon bli lite trött igen och ser ut såhär






Alla strumpor är insamlade och nu är hon redo för vila. Själv ska jag sätta mig och ta en kopp kaffe i tystnad och bara njuta av känslan.

/iPhonemelie

lördag 12 november 2011

Lördag i den lilla stugan...




Såhär tillbringar jag min kväll. Med min bästa vän, min solstråle, min räddare i nöden. Ja och så Jens också förstås.

Det här vinet är inte fy skam vill jag lova! Det är helt galet gott och får 5 av 5 toasters utan betänketid! Så köp det och prova, ni blir icke besvikna!

/iPhonemelie

fredag 11 november 2011

onsdag 9 november 2011

Gissa vad jag gjorde?




Jag valde dessa två och en kväll i kolsva med pannkakor!

Man kan säga vad man vill om det hele men min dotter kommer aldrig behöva växa upp med känslan att hennes mamma inte vill vara med henne. Och jag undrar om så mycket annat spelar någon roll egentligen...

/iPhonemelie
Borde jag söka hjälp om jag...

1. gladeligen skickar med min lilla hem till mormor och morfar för att sova kvar så vi kan storstäda, greja med allt som ska grejas med och plugga.

2. Börjar tvätta. Viker Pennis kläder och sedan ska börja plocka upp hennes leksaker från golvet i köket.

3. Från ingenstans börjar störtböla och längtar efter henne så det gör ont verkligen.

Nu sitter jag vid köksbordet och vill bara åka till kolsva och säga ah, drrrrrrrrr och tja!

Upprepar frågan, är jag knäpp eller bara mamma?

/iPhonemelie

Hattfest på morgonkvisten!

Helt enkelt ett bra sätt att starta sin morgon!


/iPhonemelie

måndag 7 november 2011

Bildregn från läskigt roligt kalas!

I lördags var vi på ettårskalas! Mamman och pappan till söta F. hade ordnat och fixat super, med mat och dekorationer passande en helg som denna. Här är ett litet bildregn med de jag faktiskt lyckades ta, det är inte så lätt längre med rörliga ettåringar!


Kalasfin tjej!





Försök att få bild på födelsedagsbarnet resulterade i tittut lek och detta som enda kort!


Maten!!
























Och så tårtan! Herre Signe du och råde säger jag bara!








F:s fina mamma!

Mycket trevligt kalas må jag säga. Tack så mycket för sån rolig fantasi!

/e

lördag 5 november 2011

En typiskt mig grej fast inte jag...

Bland det roligaste som hände i torsdags hände efter Raw på den underbara baren Och himlen därtill. Adela tog mig dit för att visa mig utsikten och jag blev förälskad.

Hur som helst, vi stod i baren i godan ro och väntade på att få beställa. Adela stod med ryggen mot mig för att lättare få kontakt med bartendern. Jag stod lite snett så jag hade uppsikt över både baren, Adela och området bakom henne. Mitt i vårt väntande såg jag en tjej resa sig från soffan där hon satt, bakom oss där vi stod. En söt tjej som såg elegant ut. I ungefär 7 sekunder. Sedan såg jag något hon missade... nivåskillnaden mellan området hon satt på och området vid baren. Den lilla kanten som hon helt tycktes missa. Ett ögonblicksverk och hon kunde inte göra någonting för att hindra det.

Vips, så snubblade hon till på kanten. Förvånad försökte hon rätta till snubblingen men någonstans gjorde hon det bara värre. Ett snubbelsteg blev till flera och för att inte ramla omkull helt famlade hon med armarna och ökade farten. Ser ni framför er ungefär hur det brukar se ut när någon snubblar till och liksom småspringer med överkroppen böjd framåt och vevar med armarna i ett sista desperat försök att rätta upp det hela. Där har ni henne.

Problemet är bara att det oftast är en tunn linje mellan att luta sig tillräckligt långt fram med överkroppen för att återfå balansen, och luta sig alldeles för långt fram så du istället störtdyker. Hon gjorde visserligen inget av de två alternativen. Hon skapade istället ett tredje... kanonkulan! Helt utan kontroll och med ganska hög fart dundrade hon på och stångade Adela rakt i ryggen med huvudet!

Adela, som är lugn och tillbakadragen i sitt humör (fast ibland tvärt om!) vänder sig om med en blick redo att mörda och nävar i startposition för att skicka iväg en åtta! Tjejen ursäktade sig och skrattade lite nervöst. Jag ville skratta det högsta jag bara kunde men av respekt för att hon tyckte att detta var så pinsamt småskrattade jag bara lite. Det blev heller inte lättare när hon berättade att hon var där med danska kollegor som var på besök och såklart såg det här.

Så fort hon försvann och vi satt oss tillrätta kunde jag äntligen skratta ur mig allt jag svalt innan. Sånt här är det absolut roligaste jag vet! Tveklöst!

Adela tyckte mitt i tjejens ursäktande att jag skulle dra min teori om att endast vissa människor ramlar ni vet. Det tyckte inte jag. Men hon hörde alltså till samma kategori som mig kan vi ju enas om i alla fall.

Haha jag skrattar nu med! Skadeglädjen och allt det där! Så sant!

/iPhonemelie

fredag 4 november 2011

Stolt så det gör ont!

Igår var jag här...



Dock inte för Mårten Anderssons skull utan för att titta på min lillebror som stod på denna scen och körde stand up! Det var Raw färskingkväll och komikerna som var med har blivit handplockade av Mårten själv. Bara det är otroligt roligt. Och han var så bra! Han var avslappnad, hade perfekt mimspel och kroppsspråk och verkade inte ett dugg nervös. 250 personer satt i publiken och han fick massor av skratt och applåder hela tiden. Jag var så stolt över honom att jag kunnat svimma!

Allt filmades av kanal 5 och kommer att läggas ut både på kanal5.se och på raw:s hemsida så ska man rösta vem som är roligast. Den vinner en plats i nästa säsong av Raw!! Så nu vet ni vad jag vill att ni gör, eller hur? Gå in varje dag och rösta på lillebror för han är fantastiskt duktig!

Jag är stolt!

/e


/iPhonemelie

torsdag 3 november 2011

Jag lider inte av ledighet...

Höstlov med ons-sön ledigt! Jag och Penni har åter fått prova på hur det kändes att vara hemma tillsammans om dagarna, bara hon och jag. Märker nu vad jag saknar det. Och henne. Även när hon inte sover som hon ska.

Igår var vi på mammaträff med alla mammor och barn från bvc gruppen. Det var så roligt att se alla och så stora alla barnen hade blivit! De lekte och skrattade, bråkade och grät, precis så som det ska vara. Vi försökte få till en bild på alla barnen men det var... ja inte så lätt helt enkelt...








Det här var en av de roligaste leksakerna...


Idag började vi dagen med frukost hos min ängel. Väldigt mysigt, precis som hon.









Fina Amelia hade varit med om något stort! Det visade hon här genom att ta kort på det alldeles själv!


Hon tog även dessa...









Min fina ängel!

Det bästa med dessa dagar förutom sällskapet har varit det här



Penni plus mamma är lika med sant!

Nu sitter jag på tåget på väg till Stockholm för att möta min Adela. Stora saker är på gång. Stora saker som innefattar lillebror min. Återkommer med info lite senare.

/e