Två tjejer jag avgudar!

Lotta och hennes fadder. Härligt att de trivs så bra med varandra också!








/iPhonemelie

5 saker vi just nu...

... håller på med samtidigt här hemma...

1. Städar garaget. (mest Jens faktiskt men jag har tittat ut ett par gånger.)

2. Underhåller, matar, uppfostrar och lägger två barn. (mest jag men Jens har tittat in ett par gånger.)

3. Går igenom kartonger med Pennis gamla kläder och grejer och plockar fram till Lotta det som passar.

4. River ut garderoben och rensar bort oanvändbart (gravkläder och tight as hell- kläder). Har kommit så långt att hela golvet nu är täckt av kläder.

5. Ska försöka göra i ordning mig och alla paket för om en timma åker jag, Lotta och Adela till Annika för lite bebisgos!

I övrigt...

Detta är kvar att göra:
Tvätta, laga lunch, slå in paket, göra något åt den där klädhögen, packa ihop lindas kläder, sy klart byxorna.

Så då kan man ju undra varför jag lägger tid på att skriva här just nu?! Jo, jag ammar vilket lämnar mig ganska så stillasittande mitt i all röra.

Pysslig dag minsann! Får se vad vi hinner med, kanske får ta en skyffel från garaget och gräva mig fram i hallen genom alla kläder ikväll.

Någon har stäplat ut så back to work!



/iPhonemelie

Nu har jag äntligen en stund över...

... men det enda jag vill använda tiden till just nu är att sova. Långt vakenpass gör trött moder så jag älskar stunden då de bägge sover samtidigt. Då måste det passas på.

Humöret idag är på topp. Är sådär lyckligt glad. Av ingen egentlig anledning alls. Det är väl härligt!

Har en massa bra och roliga saker att visa egentligen men det får bli sen. Håll till godo med en bild på förmiddagsaktiviteten på Big Inn istället så länge...



Penni vågade sig på en ansiktsmålning och satt så stilla och fint hela tiden!

Ja, god eftermiddag då (god natt kan jag tycka låter lite väl tidigt än va?)

/iPhonemelie

Torsdagstankar...

Det är inte alltid så lätt att förstå pennis lekar. Hon spenderade lång tid med att lägga Pippi, Tommy och Annikaka (som hon numera heter) precis så som hon ville ha dem...



Sekunden efter hon var nöjd med deras placering händer detta...



... hon kastar sig på golvet och skriker. Hm... kanske var hon inte nöjd med placeringen av dem trots allt. Viktigt det där ju! (I övrigt har det varit en ljuvlig dag med både Lillfis och mammans humör.)

Vi hade hur som helst en väldigt mysig lekstund i Pennis rum bara vi två. Uppskattat och behövligt tror jag för oss bägge.

Sen hoppade vi in i duschen tillsammans, min absoluta favoritgrej att göra med henne. När hon duschade ur schampo ur mitt hår och sen gav mig en ordentlig puss samtidigt som hon sa: Mimmi å mamma pussas kände jag att jag älskar så mycket att det gör ont i kroppen! Det kan inte rymmas så mycket kärlek i kroppen så jag riktigt kände det bubbla ut ur öronen. Det var en fin stund.

Jag sitter nu i soffan och tittar på vad jag åstadkommit i livet och känner mig så lycklig i själen över dessa flickor. Mina tjejer.

Nu blev det lite djupt här på sluttampen. Tror vi stannar här. Nu ska jag ta mig lite gröt och invända kockarnas kamp! Jag tänker minsann vara vaken längre än till åtta idag! Jooru!

/e

Två är dubbelt så många som en!

Därför går jag och lägger mig för att sova nu... halv åtta... på en onsdag... I vissa samhällen är det säkert olagligt. Men här... fullt lagligt och fullt förståeligt gissar jag på också.

För två är inte som en och lite till. Det är inte som en och en halv. Det är egentligen inte ens som en och någonting utan två är helt enkelt dubbelt så många som en och det lämnar denna mamma lite... ja trött helt enkelt.

Så därför tackar jag ödmjukast för mig och stämplar ut. Jag har gjort mitt dagsverke för idag och det har varit roligt, spännande, tungt, lyckligt, tålamodsprövande, kärleksfyllt och totalt uttröttande. Allt på samma gång.

Go natt måcken. Vi ses imörn.

/iPhonemelie

Kärlek!

Välkommen till familjen du lilla underverk! Tänk vad jag älskar bebisar!

/iPhonemelie

En tisdagsmorgon...

Uppe med tuppen...



Unnade mig en Lyxkaffe just idag!



Måste göra oss fina...






Ett gympass för systrarna W-W...



Bra start må jag säga. Vad kan gå fel en dag som denna?

Have a nice one folks!

/iPhonemelie

I taket lyser...

... klockan...



Hög tid att tänka på refrängen för idag. Är uppenbarligen slut som artist och qmänniska nu för tiden på kvällen.

Dagens tummen upp: humöret på lillfis första halvan av dagen.

Dagens tummen ner: humöret på Lillfis andra halvan av dagen.

Tack och god natt för idag. Imorgon blir det kanske BB-besök! Håller tummarna!

/iPhonemelie

En till!!!

Nu har vi fått en till bebis i vänskapsfamiljen!!! Det är så roligt det här med bebisar att jag grät som en tok när messet kom med bild på det lilla underverket! Gud så jag längtar att få se dem, krama dem och hålla om den lilla. Vad stor min lilla kommer kännas då!

Vilken lyckans dag det här hörrni! Stort grattis till de stolta fina föräldrarna som nu njuter för fullo i sin lilla bebis-bubbla! Vad underbart!


/iPhonemelie

Hej.

Du har kommit till Emelies automatiska bloggsvarare. På grund av obefintligt med sömn inatt är jag helt kollrig i huvudet och försöker antingen sova ikapp, eller så sitter jag och stirrar rätt fram i ett hörn någonstans. Men lämna gärna ett meddelande så återkommer jag när jag är människa igen.

Tack för samtalet.
Hej då.

/iPhonemelie

Jag får väl bara acceptera...

... att jag nu blivit en av dem. Jag har helt gått med i klubben och det värsta är att jag älskart! Jag trodde nog aldrig att det skulle komma till detta, att jag skulle svepas med i detta fenomen och anamma det till den grad jag nu gjort. Men så är det alltså. Jag har blivit en sån... en sån som använder ordet fredagsmys som om det vore Guds gåva till mänskligheten och njuter av tanken på ordet till och med!



När det är fredagsmys får man sips och idag fick man även en klubba! Lycka!



Här räcker det med bara ordet lycka.

Hoppas ni har mysigt denna fredag, oavsett om ni har fredagsmys eller ej!

/iPhonemelie

Klapp och klang...

Idag har vi gjort premiären på klapp och klang för denna mammaledighet. Penni tyckte det var lika kul som hennes mamma tyckte och vi sjöng, gjorde rörelser och klappade! Sen filades det för fullt och tre lyckliga tjejer återvände sedan hemåt igen. Det blir definitivt en stående punkt på veckoschemat!



Händerna på öronen... Tralalalalala...

Även Lotta tyckte klapp och klang var en hit verkligen! Liksom sin syster gjorde första gången passade hon på att rocka loss ordentligt hela hela tiden! Fick släpa med mig henne hem sen!




Här är Pennis första besök på klapp och klang för ganska precis 2 år sen...

HÄR!


/iPhonemelie

Vi är i alla fall överrens...

Jag: ok Lotta, mamma skulle behöva en liten stund där du snällt ligger i sängen och sover. Kanske bara 30 minuter skulle jag nöja mig med så att jag kan få göra allt jag aldrig hinner med en liten bebis tejpas på bröstet och en 2-åring som skriker att mamma måste "söla määäää". Kanske ta en kaffe i lugn och ro, kolla lite bloggar, plocka undan grejer, gå på toaletten själv, duscha ja du vet. Sånt där. Det är du väl ok med va?

Lotta: ....

Jag: jag tolkar din tystnad som att vi är överrens och att du är högst samarbetsvillig. Perfekt säger jag, då gör vi så! En halvtimme i sängen för dig och en halvtimme egentid för mig. Vad skönt det ska bli. Underbart rent av. Bra att vi är på samma våglängd du och jag.



Precis som vi kom överrens om... nästan i alla fall.

Tur att det är så mysigt.

/iPhonemelie

My girls...

Det finaste jag åstadkommit.

/iPhonemelie

Hur vet man att ens bebis blivit stor?

Jo...


Morfar vågar hålla henne i famnen.

Finaste, finaste morfar.

(i bakgrunden ser den observante vilka då?)

/iPhonemelie

Att bära en sjal...

Jag har fått en bärsjal av en kollega på jobbet. Perfekt tänkte jag att det skulle bli eftersom minstingen är otroligt närhetssuktande och helst skulle tejpas fast på min kropp och få sitta där tills hon blir stor (hm... kanske vore något så behöver jag aldrig riktigt klippa någon navelsträng heller!). Stötte dock på lite problem då 5 meter tyg rullade ut framför mig samt en beskrivning på papper hur man skulle knyta den. Så långt ok.

Så jag började. Vevade in mig i tyget, snurrade och drog precis som på bilderna. Knöt och fixade exakt så som jag såg att det skulle göras. Sen stoppade jag i mitt barn och ja... låt oss säga att det minsann inte såg ut som på bilden!


Det var lite... trångt kan man väl säga. Så jag fick ta upp henne igen för jag hade för mig att jag läst nånstans att bebisar behöver kunna andas...

Men skam den som ger sig! Jag ska påt igen imorgon och då jäklar ska det knytas som aldrig förr!

/iPhonemelie

Min lilla (?) rulta!

Dessa snygga skor fick Lotta i present av Sirpa när vi kom hem från BB! Både hon och hennes mor gillar dem skarpt!






Behöver jag nämna att vi inte behöver oroa oss för om hon får i sig tillräckligt med mat eller inte? Nej, då gör jag inte det.

Tack snälla Sirpa för de fina skorna! De passar perfekt!

/iPhonemelie

Pennis älsklingar!

Penni leker med sina leksaker väldigt mycket nu, det är också ett tecken på att hon blivit stor tycker jag. Hon kan sitta ganska länge och greja med sina saker, bara man är med och sitter i samma rum som hon. Hon vill aldrig vara ensam även om hon sen leker själv.

Här är några av favoriterna just nu...


Tommy och Pippi är just nu hennes allra käraste tror jag nog. Här används de dock som någon form av pålägg på Pennis mackor... Hm... Ja det fanns säkert en tanke och en logisk förklaring bakom den leken också...



Här är lite olika figurer hon också tycker mycket om att plocka med. De har namn också alla fyra, från vänster:
Gobbi hatti (gubben med hatten)
Hatti (hatten)
Pappasessan (prinsessan)
Gocka (dockan)

Tycker dock den där Pappasessan är misstänkt lik en prins men det håller inte Penni med om!

Många frågar för övrigt hur det går för Penni nu sedan Lotta kom. Det går bra, hon reagerar ganska som väntat, hon är väldigt mammig här hemma, gråter ibland, vill oftast inte sova alls längre och vill absolut inte vara själv. Men över förväntan har det varit med kärleken från Penni till Lotta. Hon lyser i hela ansiktet när Lotta är i närheten och vill gosa, pussa och krama henne jämt. När hon gråter blir Penni ledsen och skyndar att stoppa in nappen i hennes mun. Sen blir hon ibland lite väl pussig och kramig så visst måste man vara med varje sekund men det värmer mammahjärtat att se kärleken. Jag tror att dessa två flickor kommer att ha stor glädje av varandra hela sitt liv. Det känns så häftigt att tänka!

Hur går det för mamman då? Hon älskar att det finns en till liten bebis och njuter av det till fullo. Sen springer hon som en skållad råtta mellan de två och försöker hinna med att vara mamma till bägge på bästa sätt men känner aldrig riktigt att hon räcker till. Men så kommer det kanske alltid vara... Jag är två personers mamma nu. Två små individer som behöver mig i massor, och trots hets och stress älskar jag det innerligt, moderskapet.

/iPhonemelie

Vad vet de?

Kollade häromnatten på ett sånt där brottsprogram där man får följa utredningens väg från mord till hittad gärningsman ni vet. En man, eller pojke (tror han bara var 16?) hade skjutit sina kamrater i kyrkans böncirkel, där han länge varit med. 3 unga tjejer dog och flera andra skadades. Urhemskt verkligen! Som tur är togs han och får ni avtjäna sitt straff i fängelset big time!

Det jag reagerade på var dock Amerikas fängelsesystem... han fick 100 år i fängelse, plus 3 livstidsdomar utan möjlighet att komma ut tidigare. Ok, var börjar man ens? Borde inte 100 år ganska mycket räcka? Det är väl inte så jätteofta folk lever till de är 116 år och frågan är ju då hur mycket liv personen i fråga skulle haft om han kom ut ur fängelset då. Varför får han dessutom 3 livstidsstraff? Vet de något som vi inte vet om åldrande? Har de kläckt någon uråldrig hemlighet som gör att människor i USA nu kommer att leva till de är en sisådär 346 år?

Jag bara undrar. Tycker det verkar lite... underligt.


/iPhonemelie

5 händelser på sistone...

... som jag helt oavkortat skyller på amningshjärna!

1. Jag gick in på hm för att köpa tre saker. Ett par byxor och en tröja i nya storleken 92 till Penni och nån body till Lotta som hade dåligt med storlek 50. Jag kom hem med ett par byxor i storlek 98 och två bodys i storlek 56. Bra.

2. Jag försökte lära min dotter att man verkligen inte kastar mat på golvet genom att väldigt konsekvent ta ifrån henne tallriken till slut. Bara för att sedan tappa den ur händerna med resultatet mat över hela golvet. Bra.

3. Jag fick en black out och glömde bort vad överdragsbyxor är för något fast jag jobbat ett år på förskolan. Bra.

4. Jag kämpade ensam i ordning bägge barnen och fick till slut in dem i bilen. När jag satte in nyckeln för att starta bilen och fara iväg ser jag att jag inte har någon kjol på mig utan bara tights. Fick springa in och rätta till misstaget illa kvickt! (TIGHTS ÄR INTE BYXOR!!) Bra.

5. Jag hittade en använd och ihoprullad blöja i tvättmaskinen när jag skulle lägga in en ny maskin tvätt. Oklart dock om det verkligen är jag... kan också vara stora lilla dotter? Vi kanske kan köra på den. Bra.

Ny 5:a (eftersom den förra var Penni kom vi ju överens om!). Jag kom på mig själv att stå och pumpa ur mjölk ut mitt ena bröst samtidigt som jag tittade ut genom fönstret... som sitter i köket... som vätter ut mot Ringvägen... som är en av Köpings mest trafikerade gångstråk... Bra och varsågod.

/iPhonemelie

Har visst förlagt...

... en påse här i hemmet någonstans. Den är stor och mörk i färgen och jag hittar den ändå ingenstans fast jag ivrigt letat. Innehållet i sig är väl kanske inget jag är speciellt ensam om och heller inget livsviktigt men det är något som påminner om att jag har en bebis här hemma. Så om ni ser en sån påse häromkring kan ni väl hojta till, vore schys...

... never mind, jag hittade den precis!



/iPhonemelie

Present!

Jossan och Ajesk kom förbi med en present till Penni idag! Gissa om hon blev glad...



Här har vi nu suttit och läst Max kaka. Eller Mask kåka som Penni skulle sagt. Jag har en svag aning om att det är här ni kommer att hitta mig från och med nu.

För övrigt är hon lite kär i Jossans Alex. Hon blir alldeles nipprig när han är i närheten och skrattar och ler åt allt han säger och gör. Hon till och med skruvar sig och gör sig sådär gullig när hon tittar på honom, det är väldigt roligt att se.

Penni säger ett stort tack till jossalex (märk väl att jag här ger mig på ett försök att mynta ett nytt Brangelina, får se om det tar fart och slår igenom)!

/iPhonemelie

Jag är skeptisk...

Idag var vi på tivoli för att Poppen skulle få åka karusell och hoppa i hopptorn. Eftersom det oftast inte synkas riktigt det vi tänker och det Poppen vill blev det varken något karusellåk eller något hopp. Men dock en fika på stan i solen och det gillade mamman!

Lunchen intogs sen på donken, mest för att det behövde gå fort för tröttheten började krypa på ordentligt. Jag vet inte jag... länge har jag hävdat att maten där är allt annat än god och idag stärktes bara den övertygelsen. Min hamburgare kom i den sedvanliga kartongen och tyvärr måste det blivit något fel för någon hade visst redan tuggat på den och sedan slängt ner den i kartongen från 5 meters håll. Typiskt.

Penni var dock glad och nöjd så det fick vara bra ändå.



Lunchen får inga tuggade burgare av 5 möjliga.
Förmiddagen som helhet får 4 tuggade burgare, hade fått 5 om det var jag som fått tugga min burgare först.

/iPhonemelie

Kvällen so far..

I like Fridays!

/iPhonemelie

(Om ni lovar att inte säga det till någon kan jag erkänna att jag inte rensade något skåp i förmiddags. Inte heller nu rensar jag något skåp. Vad jag gör istället? Det här...



Bara precis just det här. Lyssnar när hon andas. Tittar när hon sover. Blundar till lite själv. Jag gonar mig helt enkelt, nu medan jag verkligen kan.)

/iPhonemelie

Den 13/9.

Idag är det 13 september. Idag firar jag och Jens 7 år tillsammans. Konstigt det känns ändå, 7 år. Det är länge. Och ändå har det gått fort. Men det är väl så, den går fort tiden. Liksom springer iväg och man får kasta sig efter för att försöka hinna med.

Hur som helst började vi morgonen med att mysa i sängen alla föräldrar och alla barn i familjen. Perfekt start! Nu är Penni på dagis för att leka av sig lite på förmiddagen och jag tänker rensa ett av skåpen på min lista (skriver jag det här måste det ju göras tänker jag!).

Hur det sedan firas ikväll återstår att ses, men jag tippar på att det firas sparsamt med tanke på den 2 1/2 veckor gamla bebisen här hemma som sitter fast i famnen. Igår kväll åt vi en god middag då båda barnen somnat och sen såg vi en film. Det för mig just nu är firande nog. Tid tillsammans och bara prata, äta och slappa. Ovärderligt!

Tack för 7 år fyllda av minnen. Tack för två underbart fina barn som för alltid kommer fylla livet med glädje, kärlek och minnen.
Tack för dig.

/iPhonemelie

5 saker...

... jag borde göra men inte hittar motivationen till av någon anledning.

1. Jag borde rensa ur och organisera ena garderoben i gästrummet.

2. Jag borde sluta äta socker som om det var basen i hela min kostcirkel! Nu!

3. Jag borde rensa bort alla gravidkläder som är tajta och fina på en gravidmage (alltså inte så fina längre när magen är lite mindre gravidfin och lite mer... "ätit lite för mycket pizza-degig").

4. Jag borde beställa tid för biltvätt, beställa tid på banken och för guds skull, beställa tid hos juristen!

5. Jag borde köpa mig ett par till ordentliga fotsnälla skor så att jag åtminstone har två par skor att använda. Jag borde också sluta nudda vid tanken på att börja använda mina snygga fast fotdåliga skor igen nu bara för att jag är bättre! Ta hand om mina fötter för alltid borde jag!

Kanske sker ett under och jag faktiskt tar tummen ur och betar av mina borden! Jag håller åtminstone tummen för det.

/iPhonemelie

Höjden av ironi?

Jag köpte nya saxar på IKEA igår då mitt hem uppenbarligen slukar dem på något mystiskt oförklarligt vis och inte en enda sax fanns att hitta någonstans! Jag passade på att köpa två förpackningar när jag ändå var där...



Är det då inte höjden av ironi att man behöver just en sax för att kunna komma åt dem?!

Detta faller under rubriken "Hur tänkte ni nu?"

/iPhonemelie

Don't want to jinx it!

Jag har inte velat prata om det. Inte ens velat tänka på det om jag ska vara ärlig. Jag vill det knappt än, för jag är så rädd att det inte är på riktigt...

Men titta på den här bilden tagen idag från vår utflykt till IKEA...



Sist vi var här körde jag mig själv i rullstol. Ser ni vad jag ser på bilden idag? Inte ens kryckor. Inte ens kryckor!! Jag gick halva uppe och hela nere, åt mat och gick sen till bilen. Lite ont i fötterna gjorde det precis vid kassorna men det gick över när vi åt.

Ok för att förtydliga: jag gick på IKEA idag utan rullstol eller kryckor och jag haltade inte ens därifrån sen! Jag är så inihelvites glad att jag inte kan sätta ord på det! Andra saker jag gjort sedan jag fick barn (och fötterna mirakulöst kändes bättre): tagit med min dotter en sväng på stan i vagn! Gått igenom hela Big Inn utan kryckor. Gått till en lekpark med min dotter och lekt en stund. Gått till Coop och tillbaka utan minsta ont. Klarat mig utan att behöva kyla ner fötterna i isvatten en enda gång.

Nu håller vi tummarna att det ska vara såhär nu! Alla som läser kniper ihop en tumme, det kan ni väl? Livet är så mycket roligare när man kan gå utan smärta. Allt blir så mycket bättre! Så mycket lättare och roligare.

Håller du den nu? Tummen alltså... Gör det annars då. Kom igen nu!

/iPhonemelie

Usch!

JAG HATAR NÄR HON GRÅTER SÅHÄR!!!!!!!!!!! PÅ 2 ÅR HAR DET INTE BLIVIT NÅGE LÄTTARE ALLS!

Folk får tycka vad de vill om det. Jag tycker att det är en vidrig känsla i min kropp när hon gråter på det här viset! Till alla som då säger att jag måste komma över den känslan, tala gärna om hur!
Verkar inte kunna göra några framsteg på den fronten själv, det river precis lika illa i varje cell och jag vill helst köra in huvudet i en vägg.

Är det bara jag eller hur är ni andra mammor? Tips mottages tacksamt för jag inser ju att jag snart har två som i värsta fall gråter sådär vansinnigt hemskt mycket samtidigt...

/iPhonemelie

5 tankar då jag helt enkelt...

... borde ha vetat bättre!

1. Eftersom Penni inte sovit någon middag alls idag för första gången i sitt liv kommer hon nog att somna tidigt och utan att protestera.

Jag borde ha vetat bättre!

2. Jag tar cykeln till lekparken. Sådär två veckor efter förlossning och 1732 stygn (ord från barnmorskan, inte mig).

Jag borde ha vetat bättre!

3. Eftersom minstingen får ont i magen då hon ätit provar jag att sluta äta choklad. Jag kan sluta när jag vill. Jag har inga problem med det. Bara att lägga av cold turkey!

Jag borde ha vetat bättre!

4. Nu sover minstingen i sin säng för första stunden på länge, länge. Måste passa på att lägga mig jag med så jag kan sova på sidan en stund nu när jag inte har en bebis på bröstet. Skönt att hon sover så djupt.

Jag borde ha vetat bättre!

5. Det kanske kan vara dags att se om jag kommer i några av mina gamla kläder nu när 10 kg runnit av. Vid närmare eftertanke (då kläderna fastnat vid knäna och omöjliggjort all form av luftintag, vilket faktiskt brukar kunna vara lite viktigt) kanske inte sprickfärdigt isterband är höstens senaste modeinspiration...

Jag borde ha vetat bättre!


/iPhonemelie

Gocka åke ngang!

Vi tog oss en liten promenad idag till affären Penni och jag... och så dockan förstås!



Penni går stolt som en fura med sin vagn och är så duktig vid övergångsstället. Idag slog det mig åter igen vilken stor tjej jag har nu. Vi går och pratar tillsammans och jag har roligt med henne. Hon är rolig! Och stor! Och duktig! Så duktig att hon fick en godis av sin mor.


Sen gick vi hela vägen hem igen för dockan var lite trött. Men jag var full av energi. Och glad över min fina stora tjej!


/iPhonemelie

Fick besök...

... av Doc Brown igen. Han hade hört att Penni tappat bort borsten hon fick av honom förut så han kom genast förbi med en ny! Skare va så skare va!



Ordning och reda på torpet igen! Bra så.

/iPhonemelie

Vaken Lotta!

Fast det inte är natt! Bra där Lotta!

Sekunden efter jag skrivit klart ser det ut såhär i min famn...


/iPhonemelie

Ställningen so far...

Mellanmålet: kan sammanfattas såhär...
Mamman mutade den arga stora med teletubbies för att kunna smyga in lite yoghurt mellan varven. Detta skedde samtidigt som hon försökte få i sig själv lite fil eftersom hon glömt att äta lunch. Detta skedde samtidigt som hon ammade minstingen vid köksbordet. Mamman - Barnen: 2-2.

Eftermiddagsaktivitet; besök hos mormor och morfar. Gick utmärkt då minstingen fick gosa med fina Evelina och var alldeles from och nöjd i hennes famn, samtidigt som stora fick leka med Mommo å Boscha!! Mamman - Barnen: 3-2!

Kvällsbestyr och läggning: över förväntan bra. Minstingen sov i bilstol så mamman hann med sin stora. Alla la sig utan protester efter det. Mamman på topp! Mamman - Barnen: 4-2!

En stund senare: bägge barnen bajsar ner sig totalt i var sitt rum. Mamman inte så mycket på tipp längre... Byta blöja, göra om läggning x 2. Svettigt. Mamman - Barnen: 4-3.

Skriva detta blogginlägg och kanske få en stund för sig själv: minstingen säger helt enkelt bara nej till det. Hon är helt enkelt inte ok med den uppgörelsen. Alls. Mamman - Barnen: 4-4.

Det är väl ändå ganska hyfsat resultat för första gången ensam med två barn. Jag säger heja mamman!


/iPhonemelie

Ett steg före...

En mycket smart och uträknande mamma var för första gången ensam med sina två barn och hade då således ensamt ansvar för att de båda skulle vara så nöjda och glada som möjligt. Finurlig som hon var räknade hon ut hur hon på bästa sätt skulle få till en perfekt liten sovstund för dem alla tre. Hon planerade i minsta detalj hur det skulle gå till.

Minstingen sov medan stora lades till rätta. Ett stycke sov så gott senare och inte ett pip från den stora vaknade den lilla för matning. Så långt fungerade allt precis enligt planen. Amning intogs i sovrummet så att minstingen sedan kunde somna på mammans bröst vilket kunde ge dem bägge en mysig stund och en mysig, behövlig liten tupplur. När stora sen vaknar kunde mamman försiktigt rulla över lilla i sängen, se på henne med en sån där varm känsla där hon låg och fortfarande storsov, och sen helt ostört få ta upp stora som då kunde få vakna till med gos hos mamma. Fantastisk plan må jag säga! Så långt som till att minstingen somnade på bröstet var ställningen: Mamma - barnen: 1-0!

Dock började det så smått gå utanför planeringen efter det...

Mamman fick något fel i huvudet och kunde absolut inte somna! Inte under några omständigheter!

Stora vaknade efter 40 minuter (=inte alls bra utan alldeles för lite) varpå mamman lite för snabbt rullade ner lilla på sängen för att försöka få stora att somna om.

Stora somnade om av sig själv men lilla var mindre nöjd och ville inte somna om igen. Hm, försök att få henne att sova själv i sängen så mamman kunde bli friställd och göra lite nytta när hon ändå inte kunde sova blev nu den nya delen i planen. Några tafatta försök med nappen senare låg den orörd och av dotter förbannad vid sidan om henne där hon snusade så gott på sin mammas bröst. Ställningen så långt: Mamman - Barnen: 1-1!

2 timmar efter nedläggning vaknade stora och eldprovet kom! Försiktigt och utan att andas rullade mamman ner minstingen på sängen. Hon grymtade och sträckte på sig... och somnade om! Mamman snabbade sig och tog upp sin stora som fick vakna i lugn och ro ostört i famnen på sin mor. Ställningen i slutändan: Mamman - Barnen: 2-1!

Bu yao! Who's the winner now huh?


/iPhonemelie

Matvrak?

När Lotta kom ut hittade hon snabbt till bröstet och har sedan dess inte släppt taget i stort sett. Hon ammar... och ammar... och ammar... och ammar. Jag störs inte av det utan tycker att det är en mysig stund för det mesta (kanske inte är precis lika roligt alla gångerna klockan 02.31, 04.07, 05.46 och 07.29 men ändå).

Idag var vi och vägde henne på BVC för att se att hon får i sig ordentligt. Det kan jag säga att det får hon! 340 gram på en vecka hade hon gått upp. Det gick Penni inte upp på en månad! Sammanlagt har Lotta alltså gått upp 500 gram på två veckor! Ett halvt kilo är det. Det är rätt hyfsat för någon som kommer ut och väger 3.5 kilo från början!

Så snart är hon uppe över 4 kilo min lilla tjockis. Härligt! Inte något som syns dock tycker jag. Ingen dubbelhaka eller några valkar alls...



/iPhonemelie

Samtal på en förskola...

Personal: vi satte på henne galonisar idag för det var lite bitigt ute i blåsten. Hon har inga överdragsbyxor hemma?

Mamman: överdragsbyxor, jo visst det har hon hemma.

Personal: kanske ni kunde ta med dem så hon har ett par här så slipper hon ha galonisarna när det inte regnar.

Mamman: ja självklart! Vi tar med dem på måndag! Tack för idag och trevlig helg!

Personalen: det samma, det samma!

Väl i bilen...

Mamman (till pappan): vad fasen är överdragsbyxor?! Vi måste hur som helst köpa ett par såna till Penni i helgen! Måste googla direkt för att se vad det är!

Ett stycke Google senare och mamman har full koll igen! Eftermiddagen spenderas nu med en tripp ner på stan för att handla just... överdragsbyxor. För det vet den här mamman nämligen vad det är!

/iPhonemelie

Den bästa av resor...

När Penni kom njöt jag av henne som liten bebis till fullo. Jag avgudade hennes mjuka hud och älskade lukten av hennes varma huvud. Även när hon hade sin svåraste period med bara skrik njöt jag oerhört av de lugna stunder vi hade.

Men det var också lite förenat med en gnagande känsla av ledsamhet och rädsla över det faktum att hon blev större hela tiden och jag förlorade min lilla bebis undan för undan. Ofta grät jag över detta, även fast jag hade henne kvar. Bara lite större och lite mer självständig än innan. Kanske var det som skrämde mig så, att hon skulle bli självständig och inte behöva mig mer...

Med tiden insåg jag att det bara blev roligare och roligare ju större hon blev. Hon blev roligare och för varje bit av Penni man lämnade bakom fick man en ny som förde med sig ännu mera kärlek och ännu mera lycka. Det låter klyschigt men för mig har det verkligen varit precis så, ju större desto roligare!

Denna gång njuter jag av min lilla bebis till fullo. Jag njuter av att sniffa henne i håret och stryka på hennes mjuka hud. Jag njuter av att ha henne sovandes på mitt bröst och jag älskar att bara lyssna till hennes andetag. Skillnaden nu mot då är att jag gör det utan någon gnagande känsla av rädsla eller ledsamhet. Jag bara njuter. Jag vet att hon bara är så här liten en kort stund och det är ok, för jag vet också vad som kommer sen. Nu njuter jag av tanken på att få följa med henne hela vägen och se hur hon utvecklas och vad för sorts person hon blir.

Det är ju det som är det häftiga med barn, att få följa med på resan från liten pyttebebis, till stort barn, till tonåring och så småningom till vuxen. Och inte bara få följa med utan som förälder hela resan få ha en sån hedersam plats på tåget. Alltid få vara en VIP, det är häftigt!

Så nu får de växa mina tjejer. Det är ok. De får göra hela resan från nu till sen, bara jag får följa med dem på färden och så länge de tillåter, hålla dem i handen.

/iPhonemelie

What to do?0

Göra nytta eller ligga kvar där jag ligger med en bebis snusande på bröstet... Ah livet är fullt av så svåra val hela tiden!

Äh vad fasen, jag ligger kvar. Bara för att jag kan. Och för att det är så inihelsike mysigt!

/iPhonemelie

5 saker...

... jag gör när ingen ser mig (som jag kanske inte borde erkänna... ?)
1. När jag åker själv i bilen sjunger jag med i låtarna på radion det högsta jag kan och lägger så gott som alltid till egna stämmor på dem. Vet inte om det bör nämnas att jag inte kan sjunga för att rädda mitt liv ens men i bilen släpper jag loss ordentligt!

2. När jag är ensam och lagar mat låtsas jag att jag har ett eget matlagningsprogram. Går in för det 100% varje gång och dessutom gör jag det på engelska. Jättebra tillfälle att träna flytet anser jag.

3. Jag vältrar mig i skvaller när jag får möjlighet till det, exempelvis hos frisören eller i väntrum. Jag låtsas att jag lite nonchalant väljer en tidning med en suck som för att säga "åh fanns det inget annat än sånt här IQ-befriat skvaller att läsa idag, till exempel dagens Industri eller dylikt", men egentligen slår mitt hjärta dubbelvolter av glädje över stunden som skall komma!

4. Jag svarar på i stort sett alla frågor folk ställer, även om jag inte har den blekaste aning om det jag svarar. Varför vet jag inte men väldigt ofta får jag ändra mig, ta tillbaka och erkänna att jag bara hittade på ett svar fastän jag lät tvärsäker på min sak. Jag hittar också på egna ord vilket jag kan tycka är helt ok så länge jag förstår vad jag menar med dem, inte sant?

5. Jag är otroligt klumpig och klantig! Jag spiller, tappar, fumlar, kladdar och jonglerar ofrivilligt med allt jag försöker ha i händerna. Detta gör jag i och för sig även när folk ser på, jag gör det jämt helt enkelt. Jens upplyste mig häromdagen att en forskare nu hävdar att klumpighet kommer av en liten cp-skada i huvudet... Hm...

That's me. Någon annan som gör något konstigt eller kul i smyg eller inte smyg? Vore roligt att höra...

/iPhonemelie

Ännu en...

... speciell present fick Penni igår av sin Mommo. I smyg har hon kidnappat Pennis sångbok och sjungit in alla låtarna på en cd-skiva! Sen pratar hon lite mellan varven och så sjunger hon igen. En underbart mysig present och Penni låg alldeles stilla och lyssnade när Mommo pratade på skivan. Tack snälla säger både jag och Penni! Ser fram emot fler sånger, sagor och monologer i framtiden!



/iPhonemelie

Just nu...

Vi andas tillsammans. Älskar varje sekund av det.

/iPhonemelie