4-årskontroll!

I veckan var det dags för ett besök på Bvc för att kolla om 4-åringen utvecklas som en 4-åring brukar. Det gör hon. Allt gick fint men hon tappade koncentrationen på syntestet så det får vi komma tillbaka och göra om för att se om det var synen eller koncentration som bråkade med henne.

Hörtestet var allra roligast tyckte hon och direkt vi kom in i bvc-sköterskans rum frågade Penni när det skulle pipa. Sen fick hon rita en gubbe och efter det vad hon ville. Då tog hon en gul penna och drog en massa okontrollerade streck och på frågan vad hon ritade svarade hon "jag ritar något speciellt!"

99,3 cm lång och 15.4 kilo. Helt i enlighet med sin kurva. Medan jag satt där inne fick jag flash backs till alla gånger vi var där med en liten bebispenni som inte kunde äta på grund av sin reflux. Det känns så längesen nu. Hon är så stor nu att det är svårt att föreställa sig att hon någonsin varit mindre. Kommer jag ha svårt att minnas henne som 4-åring också?

Det skrämmer mig. Jag vill alltid minnas den här åldern, hon är så härlig nu. Så mysig, lugn, snäll och kärleksfull. Igår när vi skulle sova kramade hon mig hårt och sa att hon älskar mig. Efter en liten stund kramade hon mig igen och strök mig på kinden och sa att jag var hennes flicka. Sen sa hon god natt hjärtat mamma. Det vill jag alltid minnas.





- iPhonemelie

Det här med att släppa sig...?

Eller nej, egentligen inte alls. Men att lära sig släppa saker och göra sig av med negativa känslor... håller jag på att jobba med. Just nu och jämt tror jag men idag har jag jobbat mig bra just vad gäller det där. Jag blir bättre.

I helgen fick jag säga från något roligt för att jag helt enkelt planerat in för mycket roligt och fick prioritera. Barnens och mannens kalas fick bli min prio och det var allt tiden räckte till faktiskt. Det var svårt för mig att tacka nej för jag hade velat vara där, men när jag väl gjort det försvann den känsla av stress som ätit sig ner ända in i benmärgen på mig och suttit som en hårt knuten halsduk runt halsen hela dagen. Istället blev jag lugn och kunde njuta av mina barn, andras barn och alla som kom för att fira de jag älskar. Det blev en härlig helg för mig, trots att jag missade något stort. Jag fick vara närvarande mamma till 100% på 4-, och 2-årskalas och det får också vara ganska stort.

Idag blev det återigen VAB och nu blev det min tur. Med ett rivande dåligt samvete försökte jag fixa så att inga lektioner skulle ställas in och med en klump i magen åkte jag hem. Någonstans mellan snor och en tvättmaskin tog jag ett djupt andetag, en kopp kaffe och tänkte om. Vilken härlig dag att få vabba. Vad skönt att få tvättat och att få spendera lite kvalitetstid med mina barn, varav den ena förvisso är väldigt snorig men pigg och glad i alla fall, vad mysigt att få dra på sig sockarna och stoppa in en stek i ugnen. Det andra... det ordnar sig. Och gör det inte det är det inte mitt ansvar ändå. Det var en skön känsla i kroppen.

Negativa tankar, dåligt samvete, stress, försöka vara alla till lags... det kan verkligen äta upp en inifrån. Det är viktigt att uppmärksamma och bromsa sig själv om man hamnar i spiralen. Det är liksom inte värt det annars. Det är inte så lätt, men man kan alltid jobba med sina svårigheter. Man kan alltid bli bättre. Jag blir bättre för varje år även om jag fortfarande har en bit kvar. Jag är medveten om min problematik, försöker ta fast den när den haffar mig och anstränger mig för att agera annorlunda fast det är jobbigt för mig. Det är viktigt.

Det här är också viktigt...








- iPhonemelie

Barnkalas!

Idag inledde vi kalasmaratonshelgen med huset fullt av glada barn! Korvkiosk, glasskiosk och skattjakt bjöd dagen på och tjejerna var både trötta och nöjda här när dagen led mot sitt slut. När penni åt kvällsmat sa hon att hon ville att alla skulle vara med igen. Det räckte inte med bara några som var kvar, alla barn och alla stora som var på kalaset skulle vara här hela tiden! Jag sa att vi skulle tänka på det. Nog har vi förvisso ett garage att bygga rum i men ändå. Kan lätt bli lite halvpanik utanför toaletten tänker jag...

Det har varit en väldigt mysig kalasdag för mina hjärtan! Och festligheterna fortsätter i två dagar till! Härligt!

Skattjakt i full gång...








- iPhonemelie

Jag lever än!

Men bloggen prioriteras lågt. Det känns just nu lite mättat så jag har pausat lite mellan inläggen. Kommer säkert så fortsätta göra.

Men här är de som tar och får min uppmärksamhet och när man ser det så känns det helt rätt prioriterat...







- iPhonemelie