En sista milstolpe...

Jag må vara en mycket blödig och larvig förälder men i förrgår kväll lämmade min minsting det sista spåret av liten till tomten, napparna. Hjälp vilken total sorg det var. Hon har varit medveten om det och pratat om det länge men när det var blodigt allvar var det otroligt jobbigt för henne. Jag låg bredvid och kramades, sjöng, tröstade, läste om Nejlika som slutade med napp, kliade på ryggen och strök i pannan. På utsidan lugn och trygg för henne och på insidan slets hjärtat itu av hennes sorg.

Och ändå... kunde det varit mycket värre. För mellan gråtattackerna busade vi och skrattade så helt otröstlig var hon ju inte. Och till sist somnade hon lugnt i min famn, men varje tår gjorde ont i hjärtat ändå. Jag brottades med huruvida det var nödvändigt att låta henne gå igenom detta eller om vi skulle strunta i det och låta henne fortsätta ha den då hon sover trots tandläkarens rekommendationer. Jag höll i för någon gång måste hon ju sluta och hon är 3 1/2 nu. Men hade hon gråtit otröstligt hela de nästan två timmar det tog att söva henne hade jag nog aldrig gjort det.

Igår kväll var det redan bättre. Det var inte helt sorgfritt och lite gråt fick tröstas även igår, men mycket mycket mindre i alla fall. Men det är jobbigt för henne det här, mycket jobbigare än vad det var för Penni. Hon förlorar sin första kärlek kan man väl säga och man får vara ledsen och sörja en sån sak tycker jag.

Min älskade lilla. Nu är hon stor.









En liten stor.

/iPhonemelie

God jul 2015!

God jul och gott nytt år önskar systrarna W-W!


- iPhonemelie

Till Penni.

Hej Penni, det är mamma. I skrivande stund är du lite över fem år och hjälp vad mycket du lärt dig under senaste halvåret! Du har lärt dig läsa och skriva, alldeles själv! Du ljudar ut ord och kan förstå vad du läser (ord med svårare stavning är ju lite knepiga förstås) och du kan ljuda dig fram till att skriva det mesta nu. Hur du lärt dig det har jag ingen aning om men du har alltid varit väldigt intresserad av bokstäver, ända sen du var pytteliten och spelade ett bokstavsspel på Ipaden.

Just nu vill du allra helst sitta i ditt rum och rita, skriva eller hålla på i en pysselbok. Det kan du göra länge, länge, länge. Jag tror att du är inne i en period nu där du gärna tar en paus och ritar själv för att få lite lugn och ro runt omkring dig. Här hemma är det ju dock lite svårare för du har en syster som gärna vill göra samma saker som du gör. Men ofta vill du leka med henne också, mycket lego eller mamma, pappa, barn är på tapeten.

Du älskar smålego nu, det är absolut det roligaste legot och du gillar att få större saker som man ska bygga ihop tillsammans. Du är riktigt duktig med och har bättre tålamod än din mamma oftast. Det är snart jul och i julklapp har du önskat dig smålego och glitterpennor.

Du går i 5-årsgruppen på förskolan och älskar att vara där. Varje dag frågar du om du ska dit imorgon och när jag säger ja utbrister du "yes!". Det är härligt tycker jag. Du leker med alla barn men bästisarna är Tyra och Filippa och dem pratar du väldigt mycket om hela tiden. Det senaste nu är att du vill sova över hos dina kompisar, det frågar du ofta om. Får se om vi kan få till det någon gång snart. På utvecklingssamtalet på förskolan sa de att du är väldigt snäll mot alla, du retas aldrig eller är dum på något sätt. Däremot har du lite dåligt tålamod när saker inte går som du vill, exempelvis om du pysslar eller ritar eller om det är kallt ute. Det gillar du inte. Det har du tyvärr ärvt av mig, jag ber om ursäkt för det dottern min.

Du är en väldigt hjälpsam och snäll tjej här hemma som är mån om att vi andra ska må bra. Nu när jag har en bebis i magen och inte kan böja mig ner hjälper du mig direkt om jag tappar något eller behöver något på golvet. Samma sak med att hämta saker eller hjälpa mig med annat jag kan behöva hjälp med. Dock är det lite svårt att hitta kraften att orka städa upp när du och syster stökat till men oftast är det du som faktiskt tar tag i det sen när man säger till er på skarpen. Du vill aldrig, verkligen aldrig att någon ska bli arg på dig. Det tycker du är jätteobehagligt och då gråter du stora tårar.

Den här bebisen i magen tycker du är mycket spännande. Du pratar ofta med den och sjunger för den och varje gång du gör det så rör den sig i magen. Det är så mysigt tycker jag. Du säger ofta att du längtar efter den och vill att den ska komma ut nu. Du är en fin storasyster till bägge dina småsyskon.

Det roligaste du vet är att få främmande. Vem som än kommer tycker du är rolig och efter ett par sekunder har du redan bjudit in den till ditt rum eller visar något du gjort eller så. Senaste var pappan till tjejen som ska köpa vårt hus som du efter 10 minuter satt fast vid benet på och busade med fast du aldrig sett honom förut. Du är nog lätt att tycka om för du är väldigt inbjudande och du tycker mycket om folk.

Du är fortfarande mycket gosig och mysig med oss och gillar att kramas och sitta nära. Den biten älskar jag och den kommer jag att hålla fast vid så länge det går! Ibland är du lite trotsig och blir sur, speciellt mot din lillasyster, men det är inte alls så farligt ändå. För det mesta är du min glada, busiga, spralliga, snälla, mysiga 5-åring som jag älskar ända upp till må en och tillbaka!











/iPhonemelie

Stora saker på gång!

Nu händer det grejer i livet minsann! Bebis på ingång i slutet av februari och i början går flyttlasset från vårt älskade lilla hus och till ett nytt fint hus att växa i och älska. Det känns underbart spännande och roligt och i skrivande stund sitter jag i mitt soon to be nya kök medan en besiktning av huset pågår runt mig.

Det känns... lite obeskrivligt bra! Nästan för bra för att vara sant faktiskt och jag är helt säker på att vi kommer att trivas jättebra i vårt nya hus. Jag har samma känsla nu som när vi köpte vårt hus, jag kan inte tro att jag ska få bo här! Jag antar att det är den bästa känslan att ha vid ett sånt här stort beslut.

Välkommen hem till min altan i sommar, kan eventuellt bli ganska trevligt va?


- iPhonemelie

Till Lotta.

Hej Lotta, det är mamma. Det har gått ett litet tag igen och du har hunnit fylla 3 hela år! Stora tjejen har du verkligen blivit!

Du går nu på stora avdelningen på förskolan och trivs alldeles utmärkt. Du springer oftast glatt in när jag lämnar dig och är alltid i full fart när jag kommer och ska hämta. Du gillar alla barn på förskolan men vill helst leka med Penni och de andra stora barnen säger dina fröknar.

Hemma leker du mest och helst med Penni och allra helst "mamma, pappa, barn". Annars ritar du mycket eller leker med någon leksak för dig själv. Du är inte så förtjust i att vara själv men ibland glömmer du bort dig och kan sitta en lång stund i ditt rum och leka med något innan du inser att du är ensam. Du är ganska olik din syster för då hon vill vara prinsessa i de flesta lekar vill du vara Spider-Man, Hulken eller pirat och när du får önska dig saker i affären vill du oftast ha ljussvärd, pilbåge eller en superhjältedocka. Det är ofta mycket fart i dig när du leker.

Du har nu en låtsaskompis som heter Emil och ibland får hans syster Ida också vara med när du berättar vad för tok ni gjort. Allt som man inte får göra har Emil oftast gjort och en gång, har du berättat, har Emil sagt skit! De bor i Västerås och går på din skola och deras mamma heter Lena i förnamn och Lotta i efternamn. Varje dag flera gånger berättar du något som du och Emil har gjort tillsammans.

Du vill inte somna själv än utan vill ha någon bredvid dig, men du somnar alltid på under 5 minuter. När du ska sova vill du ha din snutte, napp och så många gosdjur du kan få plats med bredvid dig. Om bara en månad ska du lämna alla nappar till tomten, det blir spännande! Det är alltid otroligt mysigt att få vara den som lägger dig, jag älskar att tjuvkolla och se dig somna. Ofta ligger jag kvar en längre stund bara för att titta på dig och lyssna på dina sovande andetag.

Du pratar som om du vore vuxen förutom att bokstaven R fortfarande blir J, vilket jag gillar för det låter så gulligt! Det är på något vis det enda jag har kvar av min lilla Lotta känns det som. Du har börjat intressera dig för bokstäver och skriver gärna nu. Säkert eftersom storasyster älskar att skriva och läsa och allt storasyster gör vill du också göra.

För det mesta är du glad men kan ha ett riktigt humör också. Du kan bli väldigt arg och sur om du inte får som du vill, även om jag tycker att det minskat avsevärt nu på senaste tiden. Nu är du mest sprallig, busig och glad. Du är ett sånt där barn som man blir glad av att vara med för du är så rolig!

Du är hjälpsam ibland men när det kommer till att städa är det verkligen inte alltid du är så intresserad av att vara hjälpsam. "Jag kan väl inte ojka städa allt det däj, jag äj ju baja ett bajn!" brukar du säga då. Smart är du fast du bara är ett barn!

Fortfarande är du gosig, vilket jag älskar! Du vill ofta sitta i knä och vara nära och gärna kommer du och kramas och pussas och säger: "mm min bästa mamma!" Då smälter hela jag av värme och kärlek som nästan svämmar över.

Varje dag får du mig att skratta och varje dag får du mig att känna att jag är så full av kärlek till dig att jag nästan spricker! Min älskade, älskade Lotta.



















- iPhonemelie

Det har visst hänt något sen sist...

I slutet av februari blir vi 5 i familjen!

Vi längtar!


/iPhonemelie

Västkusten anno 2015!

Helt plötslig föll lusten på att skriva ner några rader här igen. Jag och tjejerna är i Lysekil hos mor och far medan pappan jobbat sin sista vecka nu innan semestern. Här är också bror, fru och lilla Alexander, jordens mysigaste bebis verkligen.

Hemma regnar det och är träligt, här skiner solen mot en klarblå himmel. Ljuvligt har vi det! I år med...


















- iPhonemelie

Till Penni.

Hej Penni, det är mamma. Nu är det ett år sedan jag skrev ett sånt här brev till dig och du är nu 4 1/2 år. Stora tjejen med andra ord. Nästa gång du fyller år fyller du en hel hand och ska få ha ett eget specialkalas, något du pratar en del om redan nu. I nuläget har du bestämt att du vill ha ett badkalas i Kolsva badhus.

Man märker att du blivit stor nu för du pratar och resonerar om saker och tänker mycket på olika saker. Det är väldigt roligt att prata med dig och lyssna på vad mycket både stora och små tankar som ryms inuti just nu. Ett tag här har det varit en del funderingar om döden då både Kjell och Göran dött nyligen. Du har funderat mycket på om de är i himlen och ifall de leker med Jesus och Maria som du vet också är döda för det har ni nog pratat om på förskolan.

Du leker fortfarande allra mest med ditt duplolego. Det kan du göra hur länge som helst! Du bygger olika hus, torn, flygplan eller andra figurer och sen leker du med alla duplogubbarna. Länge kan du sitta nöjd alldeles själv i ditt rum och leka med dem. När du inte leker med duplo tycker du om att rita eller klistra, pussla eller spela spel. Det sistnämnda är nästan favoriten just nu och du älskar när någon vill spela med dig. När exempelvis Filippa är här leker ni mycket mamma, pappa, barn med dockorna eller klär ut er och du och Lotta leker en hel del mamma, pappa, barn också med era dockor. Du pratar nu också mycket om Tyra på dagis, henne leker du mycket med och ni lyser riktigt när ni ser varandra på mornarna.

Du är väldigt snäll Penni och tänker snällt märker jag. Du gör aldrig någon illa och är aldrig dum mot någon annan, inte ens lillesyrran längre fastän hon ofta styr och ställer om allt. Så fort hon skriker eller gråter tycker du att det är så jobbigt att du oftast ger dig direkt i era bråk. Om Lotta är ledsen erbjuder du dig direkt att hämta nappen eller ett gosdjur eller något sådant för att muntra upp henne igen. Du är otroligt snäll mot henne.

Fortfarande är du lite försiktig av dig, du kastar dig inte på något du inte vet att du kan utan känner dig sakta för så att du inte gör dig illa. Men du blir modigare och modigare och häromdagen såg jag dig minsann på bild i ett träd på förskolan. Jag tycker att det bara är skönt att du är lite försiktig, det får du gärna fortsätta att vara. Vid stora folksamlingar brukar du också kunna vara lite försiktig. Inte egentligen blyg för du pratar gärna med människor och gömmer dig inte bakom mig eller pappa, men du är heller inte den som härjar på som en virvelvind. Du är lite lugn och försiktig helt enkelt. I alla fall i början.

Du är väldigt full av kärlek min dotter. Jag undrar ofta hur så mycket kärlek kan rymmas i en så liten kropp. Du säger så fina saker till oss och de du älskar berättar du det gärna för. Det värmer så fint i mammahjärtat att höra de orden från dig.

Jag tycker om att jag ofta ännu får ha dig nära mig. Du sitter gärna och myser i famnen och vill absolut somna bredvid, helst så nära det går och gärna med din hand i min. Du skulle nog helst vilja ligga så nära och prata halva kvällen och försöker för det mesta att dra ut på pratstunden så länge du kan innan vi somnar. Jag tror att du tycker om att ha min fulla uppmärksamhet utan något annat i vägen. Vi ska kanske göra mer saker ihop, bara du och jag.

Jag älskar att höra dig skratta och alltid när du gör det sådär riktigt mycket så får du hicka. Det är lite mysigt tycker jag. När du gråter kommer det stora tårar och det skär i hela mig. Fortfarande. Jag kommer nog aldrig bli van med det. Du vaknar varje dag med ett stort leende, det har du från mig. Det kan vara bland det härligaste sätt att starta en dag att få se ditt rufsiga kritvita hår och det där mysiga god morgon-leendet.

Penni, jag älskar dig så mycket att det nästan gör ont. Det kommer jag alltid att göra, vad som än händer. Du har alltid, och jag menar undantagslöst, alltid din mamma att luta dig mot.








- iPhonemelie

Till Lotta.

Hej Lotta. Det är mamma. Du har nu hunnit bli två och ett halvt år och är nu en riktigt stor tjej. Det finns egentligen inget kvar av lilla Lottabebisen nu även om du gärna leker bebis mellan varven.

Det du leker med mest här hemma nu är utan tvekan storasyster Penni. Ni leker mamma, pappa, barn i er egen version där det oftast är en mamma och en bebis eller en lillasyster och en storasyster. Alltid när ni leker det stänger ni in er i ditt rum och nu har vi förstått varför. Den som är bebis har napp i munnen och det vet både du och Penni att ingen ska ha när man leker så därför gömmer ni er. Det blir en liten hemlis som ni delar ni två vilket gör att pappa och jag inte kan göra annat än att le åt det.

Annars leker du gärna med alla små figurer här hemma, de som bor i Pippihuset, fiffihuset och såklart gärna med alla plastfigurer från Frost. Den filmen är en favorit just nu och du leker hela scener med fulla repliker och allt.

Du är ett charmtroll utan dess like och har lätt till bus och skratt. Du kan få vem som helst att le när du tokar dig, dansar, sjunger eller berättar något väldigt allvarligt. Du är otroligt söt när du är sådär dramatisk i uttrycket. Du pratar helt obehindrat vilket gör att man ibland tror att du är äldre än du egentligen är.

Det här med kan själv är stort just nu och du kan bli tokig när det inte går. Då får man inte heller hjälpa fastän du faktiskt inte kan själv. "Ja äj ju en stoj sej nuuu!" säger du i total frustration när du ska förklara att du kan själv. Mycket kan du också göra helt själv nu men en del är lite trixigt än, som ta på sig alla kläder eller hälla i mjölk i glas eller klättra upp i stora sängen (vilket du klarar för det mesta nu faktiskt!).

Du är en otroligt bestämd ung dam! Du kör med storasyster och vill bestämma reglerna i alla lekar. Oftast låter hon dig det eftersom hon är lite rädd för ditt... ska vi säga lite mer hetsiga humör. Häromdagen sa du till mig "mamma, häj äj det jag som föjstämmej!" När jag frågade vad det var du bestämmer specifikt sa du lite coolt "ja föjstämmej pjeeeecis allting!" Igår berättade din pappa att du äntligen låtit Penni fått bestämma något! Du sa "Penni, nu fåj du föjstämma! Å du föjstämmej att ja fåj föjstämma!" Slutdiskuterat. Så ja, det kanske blir en liten chef eller dylikt av dig då du blir stor. En som föjstämmej både åt sig själv och åt andra.

Det mysigaste jag vet är det du gör när vi ska sova. Då tar du din lilla varma hand och stryker mig fint på kinden. Vi tittar på varandra och sen viskar du något och det kan vara vad som helst, ibland att du älskar mig och ibland att den blåa nallen har gått sönder men det spelar ingen roll vad du säger, stunden är så fin. Sen pussar du mig på munnen och vi säger god natt och så somnar du i mina armar. Den stunden älskar jag verkligen!

Varje dag med dig är spännande Lotta. Varje dag får jag se nya sidor hos dig känns det som och för varje vecka som går blir du större och större. Du är en härlig, rolig, mysig, bestämd, ilsken, kärleksfull liten 2 1/2 åring som jag älskar bortom ord.














Puss och kram från mamma


- iPhonemelie

En gång var det alldeles tyst...

I söndags var barnen helt slut efter en mycket aktivitetsrik helg med två sena kvällar i rad. De ville helt enkelt inte göra något särskilt och rätt vad det var insåg jag och Jens att vi suttit med en kaffekopp i handen och pratat med tyst runt omkring oss ovanligt länge. Jag anade oråd och gick och tittade men bägge barnen lekte i lugn och ro i var sitt rum alldeles nöjda. Eftersom det var första (möjligen även sista) gången det hände var det tvunget att dokumenteras!

Så här är Penni och Lotta, lekandes i lugn och ro i var sitt rum! Förvisso gömmer sig Lotta från oss för att få ha nappen i munnen ifred, men ändå!





- iPhonemelie

Så jag minns...

Jag vill minnas dem precis i den här åldern. Vill minnas allt de gillar och allt roligt de har för sig varje dag för det är en sån härlig ålder nu på bägge två. Men jag vet att jag kommer att glömma. Jag kommer att glömma Lottas "dustu, dustu, sörnö, sörnö" och Pennis alla roliga resonemang. Det blir så, det är oundvikligt. Bara så det fungerar i livet. Men därför är den här viktig för mig och därför vill jag inte sluta skriva i den. Jag vill kunna gå tillbaka när de är större och se vad de gjorde, sa, tyckte och inte tyckte om vintern 2015.

Här är i alla fall ett bildregn sedan sist... så jag minns. Eller i alla fall ger mig själv möjligheten att minnas.



























iPhonemelie

Humöret. Humöret! HUMÖRET!

Det är snart dags för den där tjejperioden i månaden som jag absolut avskyr. Mest för att jag blir så nere innan. Igår var en sådan dag där allt kändes lite extra jobbigt, utmattande och svårt. Mitt i allt det snubblade jag på min krycka och tappade min telefon platt ner på en stentrappa. Bör jag säga att den sprack helt? Det gjorde ju inte humöret bättre heller må jag säga.

Idag vaknade jag så trött att ögonen var grusiga, kroppen skrek och huvudet var så segt att det kändes fullt med kola. Idag började eleverna igen och jag var inte i mitt esse imorse skulle jag kunna påstå.

Men väl på plats gick jag förbi ett klassrum där mina kontaktelever satt och hade lektion. Jag tittade på den genom fönstret och sen var trökhumöret som bortblåst. Jag blev varm i kroppen av att se dem sitta där och sen flöt dagen på och jag kände mig faktiskt inte trött en enda gång.

Fötterna är dock mycket smärtsamma nu och trots att jag legat mer sedan strax efter fem smärtar de mig nästan till illamåendekänsla än. Kryckorna hjälper i alla fall en del under dagarna och i värsta fall får väl rullstolen åka fram men jag undviker den in i det sista känner jag. Allt blir så mycket krångligare bara.

Hoppas detta skov går fort över.


- iPhonemelie

Ännu mer julafton!

Vi firade jul med min gudson och hans familj härom dagen. Väldigt mysigt och trevligt med fantastiskt god mat! Barnen lekte från att vi kom till vi gick och jag tror alla var supernöjda när vi åkte hem.

Här sitter de alla runt granen och väntar på paketutdelning...


Man ser att de varit med förr och vet precis vad de ska göra när mammorna börjar ta fram sina kameror! Massa paket senare stod granen sådär ensam igen, men runt den en massa glada barn med nya leksaker!

Roligt med jul! Och mysigt!


/iPhonemelie

Gott nytt år!

Nu är det nytt år, 2015. Året då Penni fyller en hel hand, Lotta tre fingrar och jag 22 (igen). Det bästa med nyårsafton tycker jag är att man ger sig själv en möjlighet att reflektera lite över det gångna året. Under middagen körde vi Highs and lows 2014 och för mig var det ganska enkelt...

Highs:
• spanienresan med Penni!
• att jobba halvtid hela våren var ljuvligt skönt!
• den varma, härliga sommaren då vi hade ledigt så länge tillsammans hela familjen! Det var underbart!
• alla vändor till Lysekil!

Lows:
• den stressiga hösten och magen som pajade
• samt bägge fotvändorna jag haft under året. De förstör mycket kan jag känna.

För 2015 önskar jag mig egentligen bara två saker. Hälsa och glädje till alla jag älskar, samt att få en diagnos på varför jag har så ont i fötterna och få hjälp med det. Det skulle jag verkligen vilja efter 8 år med detta. Kanske är detta året det ska ske äntligen! Jag håller tummarna för det.

En mycket trevlig nyårsafton hade vi sannerligen med glada vänner och massa härliga barn! Riktigt rolig kväll var det och tjejerna höll ut till 23! Nytt rekord!

Tack alla för en mycket bra kväll!








- iPhonemelie