Så jag minns...

Jag vill minnas dem precis i den här åldern. Vill minnas allt de gillar och allt roligt de har för sig varje dag för det är en sån härlig ålder nu på bägge två. Men jag vet att jag kommer att glömma. Jag kommer att glömma Lottas "dustu, dustu, sörnö, sörnö" och Pennis alla roliga resonemang. Det blir så, det är oundvikligt. Bara så det fungerar i livet. Men därför är den här viktig för mig och därför vill jag inte sluta skriva i den. Jag vill kunna gå tillbaka när de är större och se vad de gjorde, sa, tyckte och inte tyckte om vintern 2015.

Här är i alla fall ett bildregn sedan sist... så jag minns. Eller i alla fall ger mig själv möjligheten att minnas.



























iPhonemelie